Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 6
15 JUNI 1937
9:e ÅRG.
ucensfragan
vid ultrakortvåg
I detta nummer publicera vi en artikel om
»Ultra-kortvågen som hobby», i vilken påvisas hur enkla
apparater som erfordras för alstring av ultrakorta
vågor. Det måste vara mycket lockande för många
amatörer att plocka ihop en sådan liten enkel sändare och
dito mottagare och börja experimentera. Alla amatörer
veta, att sändarlicens erfordras för nyttjande av en vanlig
kortvågssändare, men hur förhåller det sig med de
ultrakorta vågorna? Många äro av den uppfattningen, att
dessa vågor äro fridlysta för experiment och att så länge
ej bestämda frekvensband tilldelats amatörerna, dessa
kunna husera fritt under, låt oss säga, 5 meter. Ganska
allmänt torde vidare den uppfattningen vara rådande, att
så länge man håller sig inomhus med både sändare och
mottagare, alltså sänder tvärs över ett rum, så erfordras
ej licens. Härvid underförstås, att sändaren skall vara så
svag, att vågorna ej kunna påvisas utanför lägenheten
eller åtminstone ej förorsaka störningar i andra apparater.
Intet av allt detta håller emellertid streck. Att
sändningen sker på ultrakortvåg har ingen som helst
betydelse för licensfrågan. Licens erfordras vare sig man
sänder på 40 meter eller 40 centimeter. Vidare har
sändar-effekten ej med saken att göra. Licens erfordras alltså
även vid försök inomhus.
Någon kanske invänder, att i så fall måste man ha licens
för att få använda en vanlig laboratorieoscillator eller en
signalgenerator. Detta är emellertid en helt annan sak.
Dylika instrument gå under beteckningen mätapparater.
De äro alltså gjorda för ett helt annat ändamål än att
överföra signaler eller tecken till en mottagare. Dock
kunna de ibland förorsaka störningar i närbelägna
mottagare, men i så fall blir ägaren ålagd att företaga
erforderliga åtgärder, så att störningar undvikas. Skulle det
däremot visa sig, att den störande apparaten är en
radiosändare, blir ägaren åtalad enligt gällande lagparagraf
och har att vänta mycket svåra efterräkningar.
Av det ovan sagda torde framgå, att det icke är tillåtet
att syssla med några som helst sändningsexperiment utan
att ha erhållit licens. Även för rena
laboratorieexperiment, i den mån de avse sändning och mottagning,
erfordras sändarlicens, alltså även för de i artikeln i detta
nummer beskrivna experimenten.
Den som har tillräckligt stort intresse för saken skaffar
sig naturligtvis den erforderliga licensen. Den kostar 40
kronor i engångsavgift. Sedan har man bara att lösa
vanlig mottagarlicens à 10 kronor per år. För erhållande av
sändarlicens måste man emellertid avlägga bl. a. ett
tele-graferingsprov.
Vi ha här i landet en sammanslutning med namnet:
Föreningen Sveriges Sändareamatörer (SSA). I denna
bör var och en, som ämnar sig in på sändningsgebitet,
ingå som medlem. Han får då hjälp med alla
svårigheter vid avläggande av telegraferingsprov, anskaffande
av licens m. m. Ej minst värdefull är den hjälp med
tekniska problem, som han i egenskap av medlem
erhåller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
