Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7-8. Juli-Augusti - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
155)
Fig. 3. En hörna av rummet för trådlös telegrafi i »Deutsches
Museum». Man lägger märke till de tydliga och instruktiva
väggplanscherna, som tala om hur olika apparater funktionera, allt
på ett enkelt och lättfattligt sätt.
vars ljudisolerande egenskaper skulle undersökas. I det
ena rummet placerade man den från en
interferensgene-rator matade högtalaren, i det andra en mikrofon samt
en roterande skärm för variation av rummets akustiska
data. Generatorn matade högtalaren med en glidande ton
från noll upp till ohörbarhet, som dessutom var
modulerad med låg frekvens, alltså en »Heulton». I ett
angränsande rum voro uppställda till mikrofonen anslutna
förstärkare och dessutom registreringsapparaturen. På
den erhållna frekvenskurvan kunde man direkt avläsa
väggarnas ljudisolerande egenskaper som funktion av
frekvensen. Av intresse var vidare anordningen för
erhållande av logaritmisk registreringskurva. I stället för att
använda en anordning med elektronrör —^ sådana finns
ju i legio — hade man här tillgripit en
vätskepotentio-meter med destillerat vatten. För att kunna utsträcka
registreringen över erforderligt område, 60 decibel,
inlänkade man en motström i spolen som tillhörde
poten-tiometerarmens vridsystem. För tillfället använde man
apparaturen för mätning av efterklangstiden och bröt då
strömmen genom högtalaren i ett visst ögonblick. På en
fluorescerande skärm med tiden i sekunder som abscissa
kunde man då följa ljudets avklingande.
I anslutning till ovannämnda mätningar utfördes i
angränsande lokaler högtalar- och mikrofonmätningar samt
mätningar på musikinstrument. Härför användes ett »tyst
rum», som var synnerligen ändamålsenligt »madrasserat»
med hänsyn till absorption och isolation, jämte
tillhörande generator och registreringsapparatur. Vid tiden för
mitt besök hade man iordningställt en serie fioler,
identiskt lika med undantag för resonansbottnens tjocklek,
som var olika hos de olika exemplaren. Med hjälp av en
ändlös stråke — en sena över två trissor — anströks en
av strängarna, så att instrumentet kontinuerligt gav en
viss ton. Man tog så upp strålningsdiagram samt varierade
tonen och fick sålunda upp frekvenskurvor, som sedan
jämfördes för de olika instrumenten. Genom dylika
mätningar ha de tyska ingenjörerna lyckats komma fiolens
konstruktion närmare in på livet och kunnat skingra något
av den mystik, som sedan gammalt omgiver
fiolfabrikationen.
Beträffande strålningsdiagrammen är det
anmärkningsvärt, att en vanlig fiol ger maximal ljudstyrka ute i
salongen, om densamma hålles just så, som de gamla
mästarna plägade för sed hava. Detta är ju ett ganska
egendomligt faktum.
Vid sidan av violinundersökningarna genomförde man
en serie experiment med en cello. Undersökningarna
gällde närmast strålningsdiagram, frekvenskurva och
kurvform. Med hjälp av stroboskopmetoden studerade
man svängningarna hos olika partier på cellon. Som
bekant håller stroboskopmetoden på att erövra teknik
och industri. En svängande kropp, som ideligen belyses
i ett visst moment av sin rörelse, synes stillastående.
Svängningens undertoner och andra långsamma rörelser
bli då synliga. Det var sålunda möjligt att studera, hur
olika partier på cellon arbetade. Vid anstrykning med
ändlös stråke visade det sig, att strängarna pendlade
fram och tillbaka med stor amplitud och låg frekvens,
Fig. 4. Strålningsdiagram för ultrakortvågssändare, upptaget med
Dr. Esaus apparater i Jena. Sändaren roteras ett varv framför
den fasta mottagaren, varunder diagrammet automatiskt uppritas.
vidare att stallet »andades» och att halsen utförde en
långsam vridningsrörelse. Med ledning av mätresultaten
blir det möjligt för de tyska ingenjörerna att tala om,
hur en cello skall dimensioneras för att ge ren, vacker
ton och stor ljudvolym. Det gläder ett tekniskt hjärta,
att herrar musiker och instrumentkonstruktörer i
fortsättningen bli alltmer beroende av tonfrekvensingenjören och
hans mätningar.
I kortvågslaboratoriet sysslade man med försök på 8
meters våglängd och hade härför byggt en speciell
sändare. Vidare var man sysselsatt med experiment på lägsta
ultrakortvåg, där man arbetade med magnetronrör.
Enligt uppgift hade dessa rör delad anod och voro
användbara ned till en halv millimeters våglängd. Beträffande
ultrakortvågsförsöken voro tyskarna föga meddelsamma.
Detta var några glimtar från f. d. »Heinrich
Hertz»-institutet. Vi fortsätta nu till München, som bjuder på
en sevärdhet för tekniker av alla fack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
