Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7-8. Juli-Augusti - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
155)
RÖREN I
"RODA SERIEN"
PHILIPS EK2
TUNGSRAM TEK2
Oktod med betydelsefulla förbättringar
Nedanstående avhandling, som delvis även
berör konstruktionen av
superheterodyner, är baserad på uppgifter från Philips
in
|B J fter den i föregående nummer lämnade
orienteringen över de »röda rören» eller E-serien
åter-—1*—^ komma vi nu med tekniska detalj uppgifter om
de olika typerna. Vi börja i detta nummer med det
kanske mest intressanta röret, nämligen oktoden EK2 resp.
TEK2, vilken är avsedd som blandarrör i
superheterodyner.
Detta rör har konstruerats speciellt med tanke på att
åstadkomma god kortvågsmottagning. Härvid har man
haft att taga hänsyn till en rad viktiga faktorer och att
åvägabringa möjligast gynnsamma kompromiss mellan
dessa. Vi skola här nedan behandla de viktigaste av de
frågor, som uppställa sig vid konstruktion av en modern
blandaroktod.
1. Icke önskvärd elektronkoppling.
Som bekant äro i en oktod kapaciteterna mellan
oscillatorgaller och styrgaller samt mellan oscillatoranod och
styrgaller, d. v. s. mellan gallren 1 och 4 resp. 2 och 4,
Fig. 1. Oktodens elektroder samt sockelkopplingen. Av de sex
gallren är g, oscillator galler, g, oscillatoranod, gs och gs
(sammankopplade inuti röret) skärmgaller, gt, styrgaller samt gr,
bromsgaller (tidigare benämnt fånggaller). Beteckningen m gäller
metallbelägget utanpå röret. Sockeln är av den kända P-typen.
Styrgallret gt är förenat med rörets toppkontakt.
reducerade till det minsta möjliga för undvikande av
koppling mellan oscillatorkrets och signalkrets. En sådan
koppling skulle bl. a. medföra, att
oscillatorsvängningarna via signalkretsen och antennen — vid mottagare utan
hf-rör före oktoden — utstrålade i rymden odh störde
andra mottagare i närheten. Emellertid äger verkligen
en sådan utstrålning rum, beroende just på att från
oscillatordelen överföres en viss växelspänning till styrgallret
och därmed til signalkretsen. Den överförda spänningen
är så stor, att den ej kan förklaras på grundval av den
obetydliga kapaciteten mellan oscillatorelektroder och
styrgaller.
Företeelsen uppträder endast vid de lägre våglängderna
inom varje våglängdsområde. Redan på
mellanvågsom-rådet (200—600 m) gör den sig gällande. Vid AK2 är
här den till galler 4 från oscillatorn överförda
spänningen av storleksordningen 1 V. Mest skadlig är
företeelsen på kortvåg, där den överförda spänningen i vissa
fall kan stiga till några voit.
Då oscillatorfrekvensen är högre än signalfrekvensen,
vilket i regel är fallet på mellan- och långvågsområdena,
har den till galler 4 överförda spänningen motsatt fas
mot spänningen på galler 1. Dessa båda spänningar
motverka därför varandra med avseende på anodströmmen,
vilket är liktydigt med en reducerad oscillatorspänning,
Den beskrivna företeelsen minskar alltså
transponerings-brantheten och därmed transponeringsförstärkningen i
röret. Den kan även förorsaka dämpning av
signalkretsen, om den till galler 4 överförda spänningen är så stor,
att den ger upphov till gallerström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
