Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7-8. Juli-Augusti - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
POPULÄR RADIO
Fig. 2. Den inre konstruktionen hos oktoden EK2. Strax under
glimmerbriekan 6 upptill i ror al ser man den lilla
kompensations-kondensatorn 12, som har en kapacitet av blott 1 pF.
Den sålunda existerande kopplingen mellan
oscillatorkrets och signalkrets har man funnit vara en ren
elék-tronkoppling mellan gallren 1 och 4. Denna koppling
är dock endast enkelriktad, i det galler 4 ej kan inverka
på galler 1, eftersom elektronerna gå i riktning från
galler 1 till galler 4. Impedansen hos signalkretsen —
den avstämda kretsen framför oktoden — är vid
oscillatorfrekvens, då denna är högre än signalfrekvensen, nära
lika med en kondensator, varvid den till galler 4 från
oscillatorn överförda spänningen får motsatt fas mot
spänningen på galler 1. Om oscillatorfrekvensen i stället
vore lägre än signalfrekvensen, skulle impedansen vara
lika med en induktans, varvid de båda ifrågavarande
spänningarna skulle ligga i fas med varandra. Följaktligen
vore det fördelaktigt att på kortvåg ha
oscillatorfrekvensen liggande under signalfrekvensen i stället för över
denna, varvid den till galler 4 överförda spänningen
skulle samverka med oscillatorspänningen på galler 1.
I betraktande av fasen hos den till galler 4 överförda
spänningen kan elektronkopplingen mellan gallren 1 och
4 likställas med en negativ kapacitet, verkande från
galler 1 till galler 4 men naturligtvis ej i omvänd riktning.
Denna negativa kapacitet är vid AK2 med 8,5 V eff. på
galler 1 ca 2 pF. Kopplar man nu utanför röret mellan
gallren 1 och 4 en kondensator med samma kapacitet, så
försvinner elektronkopplingen mellan dessa galler
fullständigt, emedan den yttre kondensatorn från oscillatorn
överför en spänning till galler 4, som är av motsatt fas
och lika stor som den genom elektronkopplingen
överförda spänningen, varför dessa båda spänningar
neutralisera varandra, och ingen minskning av
transponeringsförstärkningen erhålles. Elektronkopplingens skadliga
verkan är sålunda upphävd.
Visserligen fås nu en resterande positiv kapacitet i
riktningen galler 4 till galler 1, men denna kapacitet har
ej givit upphov till några egentliga nackdelar.
Vid det nya röret är den elektronkopplingen
motsvarande negativa kapaciteten reducerad till 1 pF. En liten
kompensationskondensator med denna kapacitet är
inbyggd i röret, varför man slipper besväret med en yttre
kondensator. Denna lilla kondensator är placerad ovanför
elektrodsystemet (betecknad med 12 i fig. 2).
2. Frekvensdrift.
Ändringar i oscillatorfrekvensen kunna bero på flera
orsaker. På mycket korta vågor inverka sådana
frekvensändringar ogynnsamt på mottagningen.
Först och främst kan frekvensdrift hos oscillatorn
uppkomma på grund av variationer i anodlikspänningen, i
sin tur förorsakade av spänningsvariationer hos det nät,
från vilket mottagaren matas. Ej sällan finner man en
frekvensavvikelse på 10 kc/s vid 13 m våglängd. Man
kan emellertid göra frekvensen mindre beroende av anod«
spänningen genom att lägga den avstämda kretsen till
galler 2 i stället för till galler 1, varvid
återkopplingsspolen kommer att ligga mellan galler 1 och jord. Genom
detta konstgrepp reduceras frekvensdriften till en tredje-
Fig. 3. En bild av EK2:s elektrodsystem, som har synnerligen små
dimensioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
