Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari - Aga-Baltics universalförstärkare, 20 W, av civilingenjör S. Dahlstedt - Radioindustriens nyheter - Nya kataloger - Sammanträden - Stockholms Radioklubb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
nämnas en och annan av speciellt intresse. Trattbafflar finnas för
20, 25 och 30 cm dynamiska högtalare. Bland stationsskalor
märkas flera nyheter, bl. a. ett par med balanshjul samt en med två
utväxlingar, 8: 1 och 150: 1. En 2-gangkondensator på 2X45 cm
bör kunna finna användning i amatörmottagare, och
glimmerkondensatorer med 5 000 V provspänning och i kapaciteter från 50
till 10 000 cm finnas för sändare. Nyheter i spolar och omkopplare
finnas även, liksom i fråga om högfrekvensdrosslar. Av
specialsaker lägger man märke till skärmade skarvkontakter för ledningar.
Den amerikanska push-back-tråden gör kopplingen av en apparat
bekväm och är mycket tidsbesparande. Vidare märkas nya typer
av mätinstrument samt instrument och apparater för radioservice.
SAMMANTRÄDEN
Stockholms Radioklubb.
Höstens sista sammanträde ägde rum tisdagen den 14 december.
Det inleddes med ett föredrag av civilingenjör Torsten Elmquist
om Telefunkens stora superheterodyn, modell 7001, vilken
ingående beskrevs. Apparaten i fråga visade sig vara synnerligen
komplicerad, och kopplingsschemat uppvisade en sådan mångfald
detaljer, att endast en mindre del åt gången kunde visas i
ballopti-konapparaten. Största intresset tilldrog sig anordningen för
automatisk frekvenskontroll.
Efter föredraget demonstrerade ingenjör Elmquist apparatens
utomordentliga egenskaper. Vi hoppas få tillfälle att återkomma
med en närmare beskrivning av denna intressanta
mottagarkon-struktion.
Härefter vidtog julsamkväm, till vilket ordföranden, civilingenjör
Erik Cronvall, hälsade de närvarande välkomna, uttryckande sin
glädje över att se så många medlemmar samlade. Till den glada
stämningen under kvällens lopp bidrog bland andra ingenjör
Arvid Kjörling genom att föredraga en av sina absolut sanna
berättelser från uppfinnarfronten, och herr K. E. Thorsell förhöjde
ytterligare stämningen genom att bidraga med valda delar ur
sin kända och livligt uppskattade repertoar. Samme talare, som
varit med sedan Stockholms Radioklubb bildades, erinrade om
klubbens tidigare år och hyllade i varma ordalag ordföranden,
ingenjör Cronvall. Den musikaliska underhållningen per radio och
grammofon bestods av Telefunken med modell 7001.
När man fram på småtimmarna åtskildes, var det med glad
tillförsikt inför det stundande, nya arbetsåret.
Då detta skrives, har just ett styrelsesammanträde utlysts att
äga rum den 12 januari, varvid planerna för det nya årets arbete
skola dryftas och sammanträdesdagar bestämmas. Det första
sammanträdet kommer sannolikt att äga rum tisdagen den 18 januari.
Den fastställda tidpunkten kommer liksom förut att bekantgöras
för medlemmarna genom en personlig kallelse.
Stockholms Radioklubbs sammanträden hållas varannan tisdag
på Restaurant Gillet vid Brunkebergstorg. Tiden är kl. 8 em. Nya
medlemmar kunna där anmäla sig hos klubbens sekreterare,
ingenjör N. E. Bergström, eller hos skattmästaren, civiling. Ernst
Hultman. Årsavgiften, kr. 10:-—, för studerande och teknologer kr.
5:—, kan även inbetalas på klubbens postgirokonto nr 50001.
AGA-BALTICS UNIVERSALFÖRSTÄRKARE.
Forts, frän sid. 18.
tastrofalt. För en viss skärmgallerspänning, motsvarande ungefär
halva den tillgängliga anodspänningen, uppnår förstärkningen
maximivärde, för att sedan långsamt avtaga och bliva i det närmaste
noll, då skärmgallerspänningen är noll. Värdet på anodmotståndet
har också inflytande på gynnsammaste värdet på
skärmgallerspänningen. Ju högre anodmotstånd, ju lägre skärmgallerspänning. Vid
ett mellanliggande värde, i allmänhet något överstigande 1/3 av
anodspänningen, arbetar röret med lägsta distortion.
Den förut omtalade stabilisatorlampan, som sitter till vänster
på apparatens kontrollpanel, återfinnes i schemat märkt T 91740.
Genom spänningsfallet i motståndet ovanför lampan till höger å
schemat kan lampan hålla spänningen på anoden och skärmgallret
till första röret samt till fotocellen konstant. Man blir härigenom
Nordisk Kotogravj-
POPULÄR RADIO
oberoende av eventuella, från slutsteget härrörande variationer,
vilka uppkomma vid full effekt, d. v. s. lågfrekvent återkoppling
undvikes. Första röret är motståndskopplat till nästföljande rör,
en vanlig triod. Här äro emellertid volymkontrollen och
överbländ-ningen (»mixern») för grammofonspelning inlagda.
Överbländ-ningsanordningen är speciell för" denna förstärkare och består av
tvenne potentiometrar å samma axel. Då den till gallret på andra
röret kopplade glidkontakten står i vänstra läget, d. v. s. uppåt
på schemat, kommer mikrofonen in med full styrka. Är den
däremot i högra läget, kommer grammofonen in med full styrka. Andra
röret är motståndskopplat till drivsteget, men i mellankopplingen
är baskontrollen inlagd. Som var och en vet undertryckes basen,
om kopplingskondensatorn mellan tvenne rör väljes liten. Är
däremot kopplingskondensatorn stor, återgives även basen med full
styrka. Genom att koppla tvenne kondensatorer i serie, den ena
stor och den andra liten samt överbrygga den lilla med ett
reglerbart motstånd, kunna alla mellanliggande värden erhållas. Det är
givetvis av vikt, att gallerläckan på det därefter följande röret har
valts med hänsyn till kondensatorernas storlek. Drivstegets funktion
är att förse slutrörens galler med en tillräcklig styrspänning för
att förstärkaren skall ge full effekt. I denna förstärkare har en
transformator inlagts direkt i drivstegets anodkrets. Man brukar
vid en dylik koppling ha svårigheter att få tillräcklig induktans i
transformatorn, då likströmmen i anodkretsen givetvis nedsätter
induktansen. Vid den här gjorda konstruktionen har induktansen
kunnat hållas uppe så pass att frekvenskurvan är rak praktiskt
taget ned till 30 perioder. Transformatorns sekundär har två lika
lindningar, kopplade i push-pull till slutrörens galler.
För diskantkontrollen har transformatorns läckning utnyttjats.
Läckning är ju en sak som man i allmänhet önskar undvika i
tonfrekvenstransformatorer, men den gamla regeln, att det finns
intet ont som inte har något gott med sig, har även här sin
tillämpning. Kopplas en kondensator över sekundären, bilda
läckinduk-tansen och kondensatorn ett filter med skarp avskärning av höga
frekvenser. Genom att kondensatorn inkopplas via ett reglerbart
motstånd kan graden av avskärning lätt regleras. I detta fall, då
två sekundärlindningar finnas, är det lämpligt att dubblera
anordningen, så att två kondensatorer inkopplas till tvenne motstånd,
vilka regleras med samma ratt.
Mittpunkten på transformatorn är kopplad till en särskild
strömkälla för gallerförspänning till slutrören. Den koppling som
använts är tämligen unik. På lämpligt avstånd från mittpunktsuttaget
på nättransformatorns anodspänningslindning har en
glödströms-lindning inlagts, vilken matar ett litet, direkt uppvärmt
mottagarerör, typ 49. Då det blott gäller att skaffa en mycket liten likriktad
ström kan det enklaste tänkbara rör komma ifråga. I detta fall
har ett skärmgallerrör valts, men genom att koppla samtliga galler
till anoden, fungerar det enbart som likriktarrör. De få milliampére
som här uttagas, filtreras medelst motstånd och kondensatorer, och
den filtrerade spänningen stabiliseras medelst en stabllisatorlampa,
märkt 991 i schemat. För det ifrågavarande slutsteget är det av
mycket stor betydelse, att gallerförspänningen hålles konstant vid
62 voit för att full effekt skall erhållas. Stabilisatorlampan
åstadkommer detta på ett enkelt vis utan onödig effektförbrukning.
Denna lampa är i apparaten placerad under locket invid
likrik-tarerören. Själva slutsteget, 2 st. typ 6A3, innehåller i övrigt
ingenting anmärkningsvärt. Utgångstransformatorn av speciellt
kiseljärn har hög induktans, så att god basåtergivning erhålles. De
förut omnämnda högtalarekontakterna och omkopplingspluggarna
synas i schemat på sekundärsidan. Utstyrningsindikatorn synes
även, märkt T 91739.
Till sist behöver endast nämnas, att likriktareröret, ett 5Z3,
förutom anodström till förstärkarerören kan lämna 100 mA
magne-tiseringsström till högtalarna, vilket är tillräckligt för två små eller
en större högtalare. Användas flera högtalare, måste särskild
mag-netiseringslikriktare tillkopplas dem, eller också kunna högtalarna
vara permanentdynamiska.
Förstärkarens frekvenskarakteristik framgår av fig. 6. Här har
även basavskärningen och diskantavskärningen visats genom ett
streckat område, som täckes av dessa kontroller. Förstärkaren
lämnar 18 W vid 10 %> distortion och kan fullt utstyras med mindre
än 5 mV på första rörets galler, vilket möjliggör ett avstånd mellan
talaren och mikrofonen på ca 1/2 meter och vid musikåtergivning
ett avstånd mellan orkestern och mikrofonen på 2 à 5 meter. Från
nätet drar förstärkaren med magnetisering 180 W. Den är byggd
för 50-periodig växelström, men omformare möjliggör
likströmsdrift, då detta kommer i fråga,
r, Stockholm 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
