Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari - Radioteknisk revy: Perfekt grammofonåtergivning, fyra viktiga prov för nålmikrofoner, av W. S. - Filter för nålmikrofoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
POPULÄR RADIO
Den av mr Le Bel använda skivtallriken, vilken givits sådan
sektion, att så stor del som möjligt av tyngden ligger ute vid
periferien. Diametern är 16" = 40,6 cm.
lämplighetsfråga. Vid hög temperatur (t. ex. under
värmebölja i Amerika) kan spänningen från en
kristallmikrofon temporärt gå ned, men den återgår sedan till det
normala värdet, och kristallmikrofonen tar ingen skada.
I fråga om kvaliteten hos nålmikrofoner måste man
beakta många olika saker. Först är det lagringen av
»tonarmen», vilken måste vara lättrörlig i såväl horisontell
som vertikal led. Goda lager göra det möjligt att använda
mindre nåltryck, varigenom nålbruset blir reducerat.
Lagren få ej glappa nämnvärt. Ofta underlåta fabrikanterna
att smörja dessa lager, varför en droppe olja kan göra
underverk.
Så ha vi »tonarmen» själv. Många alltför lätta armar
ha en resonans vid 250 à 300 p/s, som kommer till synes
i frekvenskurvan. Men värre är när fabrikanten avsiktligt
lägger en resonans vid 65 à 90 p/s för att framhäva
basregistret, som ju av nödvändighet är dämpat på skivan.
Härigenom ökas slitningen av skivan i mycket hög grad,
och avspelningsnålen följer ej moduleringen ordentligt i
basregistret.
Den enda väsentliga förbättring av »tonarmen» som
kan väntas på mycket länge är det böjda utförandet. Detta
är redan standard i England. Genom den böjda armen
blir vinkelfelet i hög grad reducerat. Amerikanska
fabrikanter komma utan tvivel att gå in för den böjda armen,
så snart deras pressverktyg bli utnötta. (Av intresse är i
detta sammanhang att notera, att långt innan saken ännu
ens vunnit allmänt beaktande i England, behandlades
problemet mycket ingående i svensk fackpress1, och en elegant
lösning angavs. Först på de allra senaste åren har saken
tagits upp till behandling i den amerikanska fackpressen,
varför amerikanerna i fråga om denna viktiga detalj äro
betydligt på efterkälken. — Ref:s anm.)
Prov för nålmikrofoner.
1) Prov för att utröna, om nålen följer spåret vid låga
frekvenser: prova först med en frekvensskiva med
konstant frekvens 60 p/s, sedan en vanlig skiva med kraftiga
bastoner, t. ex. Columbia 6844 D eller hellre den
motsvarande engelska skivan (»Götterdammerung Siegfried
Funeral March»). Tonen skall vara mjuk och praktiskt
taget utan biljud. I annat fall, eller om nålen vägrar att
följa spåret, är nålmikrofonen olämplig; den sliter skivan
för mycket. Grammofonskivorna äro ju ej billiga, Varför
man först och främst måste tänka på att skona dessa.
2) Tag upp frekvenskurvan med hjälp av en god
frekvensskiva och använd härvid den nål som
rekommenderas av fabrikanten. Upprepa med andra nålar. Stanna
för den nål som ger bästa kurvan. Om kurvan stiger
märkbart i basen (utgångsspänningen ökar mot lägre
frekvenser), så kassera nålmikrofonen, om den är av
magnetisk typ. Om kurvan har en djup sänka eller en hög
puckel i närheten av 250 à 300 p/s (kraftig armresonans)
eller en mycket utpräglad resonanstopp mellan 3 000 och
6 000 p/s (ankar- eller kristallresonans), bör den även
1 Erik Löfgren: »Nålföringen vid grammofoner, ett betydelsefullt
grammofontekniskt problem», Radio och Grammofon, 1—15 nov.
samt 1—15 dec. 1929.
Fig. 3. Korrektionsnät för höjning av basen vid en elektromagnetisk nålmikrofon. Anordningen vid (a) verkar samtidigt dämpande
på det högre registret, vilket man undviker genom att koppla enligt (b) eller (c). Vid (b) är sålunda nålmikrofonen skild från
filtret genom en motståndslänk R,—Ri—R>, och vid (c) användes en serieavstämd korrektionskrets. Volymkontrollen V utgöres vid
(a) av en dämpsats med konstant impedans även på utgångssidan, vilket är nödvändigt vid »mixer»-anordningar. Går man in direkt
på ett förstärkarrör, kan en vanlig logaritmisk potentiometer användas, som visat vid (b) och (c).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
