Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari - För kortvågsamatören: Fältstyrkemätare för ultrakortvåg, av teknolog Bengt Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II POPULÄR RADIO
FÖR K O RT VAG S AH AT Ö REM
Fältstyrkemätare för ultrakortvåg
Av teknolog Bengt Svedberg
¥id sändning på 5-metersbandet och därunder blir
den erforderliga apparaturen ganska enkel. När
man börjar komma nedåt 2 meter, så kan man
plocka bort den ena efter den andra av de ingående
radiodelarna, såsom spolar, kondensatorer och motstånd, så att
till slut endast återstår t. ex. två push-pull-kopplade
trio-der, förenade med varandra förmedelst två korta och
raka, mellan anoderna resp. gallren förande koppartrådar.
Men en detalj kan man dock icke göra sig fri ifrån, och
det är den väl avstämda antennen, även om denna neråt
2 meters våglängd börjar bli av samma storleksordning
som de övriga apparatdelarna ifråga om yttre
dimensioner. Lättheten att ordna en tillfredsställande antenn~ökar
i hög grad användbarheten av dessa ultrahöga frekvenser,
där svängningstiden blir av samma storleksordning som
elektronernas gångtid mellan elektroderna i våra vanliga
radiorör.
En apparat, som vid experiment med ultrakorta vågor
är oumbärlig, är en fältstyrkemätare. Den bör vara enkel
och lättransportabel, så att den bekvämt kan utplaceras
på olika punkter, om man vill undersöka strålningens
styrka i olika riktningar från sändarantennen, såsom vid
antenner för riktad sändning. En dylik enkel
fältstyrkemätare visas i fig. I och å fotografierna. Härvid
uppsamlas radioenergien av den vertikalt monterade antennen
samt inkommer i mottagarkretsen och likriktas av röret,
varvid man får ett utslag på likströmsinstrumentet. Det
instrurrtent som förf. använt har mätområdet 0—2 mA,
och med det använda röret, typ 30, och den visade
kopplingen fås intet utslag på instrumentet, då fältstyrkan är
noll. Utslaget ökar sedan med fältstyrkan och blir sålunda
ett mått på den från sändaren utstrålade effekten.
Enligt kopplingsschemat, fig. 1, har gallret
nollspän-ning, d. v. s. ligger till minus glödtråd. Användes ett
känsligare mätinstrument, t. ex. 0—200 juA, måste man lägga
så stor negativ gallerförspänning på röret, att utslaget även
på detta instrument blir noll vid fältstyrkan noll.
Glödströmsbatteriet är ett ficklampsbatteri på 4,5 voit,
varför ett förkopplingsmotstånd R erfordras.
Antennen behöver ej vara så lång som i vinjettbilden.
Anordningen blir bekvämare att handhava med en kor:
tare antenn. Seriekondensatorn Ci i schemat är kanske ej
nödvändig. Spolen i avstämningskretsen måste rätta sig
efter våglängden; i detta fall utgöres den av en enda
trådslinga. Avstämningen sker med vridkondensatorn C2.
Uppbyggnaden är som synes av fotografierna en smula
primitiv, men huvudsaken är ju att mätaren fungerar
efter beräkning. Avstämningsratten är liksom
ficklamps-batteriet placerad på träplattans undersida. Anslutning till
antennstaven sker medelst en krokodilklämma.
Vid upptagning av strålningsdiagram för olika
antenner förfar man enklast så, att man utgår från en punkt
på något 10-tal meters avstånd från den vertikalt
uppstickande sändarantennen och i denna punkt uppmäter
fältstyrkans storlek. Vidare uppmäter man det därvid
överstrålade avståndet och förflyttar sedan mätaren till
en annan punkt i en närliggande riktning. Härvid
avpassar man avståndet mellan fältstyrkemätaren och antennen
så, att samma utslag erhålles som i föregående riktning,
varefter avståndet till sändarantennen uppmätes. Genom
att mäta i många punkter, fördelade runt antennen, får
man upp ett strålningsdiagram, genom vilket man får en
uppfattning om de i antennens omgivning befintliga före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
