Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars - Äventyr i luften (amatörtrafiken på kortvåg), av SM5ZE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄVENTYR
I LUFTEN
Av SM5ZE
Osändaramatörernas jargong förekommer bl. a.
uttrycket »att vara i luften», varmed menas, att man
har sin station i gång. Det är ett mycket träffande
uttryck detta, »att vara i luften», ty man kan väl knappast
tillbringa sin tid mera i det blå, än när man sätter sig
ned vid en amatörsändarstation och utnyttjar dess
möjligheter.
Finns det något mera djärvt immateriellt än
sändar-amatörernas samvaro i luften, deras samspråk över
otroliga avstånd? Där sitta de, en och en, spridda över hela
jordens yta, vid sina små sinnrika apparater,
konverserande på sitt eget mystiska språk med hjälp av abstrakta
morsetecken. En amerikan språkar om väder och vind
med en amatör i Egypten, en svensk ger en japan
komplimang för hans »fina ton». Det är svårt att tänka sig
människans triumf över materien på ett mera påtagligt sätt
än detta.
Det mest fascinerande med denna amatörernas lek med
de tämjda naturkrafterna är väl kanske det moment av
spänning, som alltid ingår i amatörernas vistande i luften.
De ständigt växlande möjligheterna, de nyckfulla
förändringarna, som karakterisera all kortvågssändning, ge
en fläkt av äventyr och spänning över vistelsen i luften.
Ena timmen kan det vara svårt att etablera kontakt med
amatörer inom det egna landet, den nästa ligger hela
världen inom räckhåll för ens signaler.
Ett bland de mest spännande ögonblicken i en
sändar-amatörs liv är, då första förbindelsen uppnås. Varje
amatör kommer alltid mycket väl ihåg de laddade ögonblick,
då han — kanske efter flera veckors fruktlösa anrop och
experiment — för första gången i hörlurarna hör en
station slå den egna anropssignalen: »SM5ZE SM5ZE
SM5ZE de SM5BB SM5BB SM5BB — pse k». De ögon-
II POPULÄR RADIO
blick som sedan följa, då det gäller att på amatörspråket
hälsa och tacka för förbindelsen,* meddela qrk-styrka och
tonens kvalitet, anhålla om qsl, helst direkt till adress etc.,
dessa ögonblick, då man debuterar i etern med sina
signaler, måste absolut betecknas som mycket nervpåfrestande.
Man grips av rampfeber; eterfeber skulle man nästan
kunna kalla den nervositet som bemäktigar sig en.
Efter denna märkliga upplevelse känner sig den nye
sändaramatören ungefär som operastatisten, som en vacker
kväll fick sjunga en huvudroll. Han känner sig lika stolt,
och han läser det qsl-kort, som så småningom kommer
som en bekräftelse på det trådlösa samtalet och med
uppgifter om signalstyrka och -kvalitet, med samma
förväntan som operadebutanten läser recensionerna i
morgontidningarna.
Den nye amatörens vistelse i etern kännetecknas under
den första tiden av de stereotypa samtalen. Den nyblivne
amatören har ännu inte fått den rutin, som fordras för
att han skall kunna obehindrat konversera med hjälp av
sina apparater. Valhänt slår han ned sitt: »tnx ob fr qso
— ur qrk r5 — qsa 4 — tone t6 — qra Stockholm —
pse qsl — qru», vilket i översättning betyder: »Tack
gamle vän för förbindelsen. Er signalstyrka väl hörbar i
hörlurarna, signalernas läslighet god. Tonen väl filtrerad,
likriktad växelströmston. Min adress är Stockholm. Var
god sänd ett qsl-kort som bekräftelse på vår förbindelse.
Nu har jag ingenting mer att meddela.» Alla förbindelser
bli likadana, samma formulering, samma uppgifter,
samma enstavighet. Så småningom, när amatören blir mera
hemmastadd med sina apparater i luften, börjar han
emellertid att då och då avvika från formuläret. Han talar
kanske litet om vädret, han anhåller kanske om ett foto,
talar om sin effekt, nämner om sin mottagare, om sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
