Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars - Äventyr i luften (amatörtrafiken på kortvåg), av SM5ZE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II POPULÄR RADIO
antenn. Det fordras dock ganska långvarig övning, innan
man kan improvisera små trevliga samtal.
Det gäller för amatören att slå ned sina frågor och
svar utan att ett ögonblick behöva stanna och ägna någon
uppmärksamhet åt det mekaniska slåendet på nyckeln. Det
gäller att omforma tankarna lätt i telegraftecken, och det
lär man sig sannerligen inte i brådrasket. Men med
ihärdig övning går det.
Vad språka amatörerna om vid sina luftiga samtal?
Allt mellan himmel och jord. Vädret är ett omtyckt
samtalsämne bland amatörerna, likaväl som bland vanliga
människor. Ibland kan det vara riktigt uppiggande, när
man en kulen vinterkväll sitter och pratar med en amatör,
exempelvis på Azorerna, och hör honom beskriva vädret:
»fb ex ere — pius 20 C sunny», d. v. s. vädret här är
finfint, +20° C och soligt.
Naturligtvis pratas det om rent tekniska saker, om
antennsystem och sändarkopplingar, om rör och
arbetsspän-ningar, men när amatörerna bekantat sig med,varandra,
kunna samtalen ibland bli synnerligen intressanta och
personliga. Man skämtar och berättar kanske en rolig
historia. Och amatörerna kunna också skratta trådlöst:
»hi hi», slår man med nyckeln. I telegraftecken ser
skrattet ut så här:............Det låter faktiskt ganska
illusoriskt. Slår man det med en viss teknik, kan
skratttecknet bli riktigt smittande. Man kan t. o. m. lägga upp
riktiga flatskratt genom att slå »hi hi hi hi hi hi» i en
lång rad. Är man endast måttligt road, kan man inskränka
sig till ett enda diskret »hi», vilket väl närmast skulle
motsvara ett trådlöst småleende.
I Amerika ha en mängd amatörer bildat en klubb RCC,
»the Rag Chewers club», d. v. s. trastuggarnas klubb,
vilken arbetar på att få bort de enstaviga
»goddag-adjö-samtalen», och som vill föra in litet mera mänskliga
element i radioförbindelserna. Inträdesfordringarna i
klubben äro helt enkelt, att man med en av medlemmarna i
klubben konverserar minst en halv timme. Det kan om-
Första förbindelsen — några nervpåfrestande ögonblick.
Bekvämt tillbakalutad i sin fåtölj sitter den erfarne amatören och
improviserar sina samtal.
nämnas, att en av klubbmedlemmarna helt nyligen hade
ett litet samtal från kl. 18 till kl. 22.35.
En lustig detalj beträffande tilltalsordet svenska
amatörer emellan förtjänar att omnämnas. Ni-reformen har
ju inte, trots lovvärda ansträngningar, krönts med någon
större framgång vid den mera jordbundna samvaron i
Sverige, och inte heller vid umgänget i etern används »Ni»
i någon större utsträckning. De svenska amatörerna ha
emellertid infört ett alldeles nytt tilltalsord, som också
kommit till allmän användning, nämligen det engelska
»mr». Man säger alltså: »Har mr hört___?», »kan mr
säga...?» etc. »Er» heter emellertid inte »mrs» utan
»ur», vilken är en förkortning av det engelska »your».
Det heter alltså: »Vilka äro ur best dx?» (Vilka äro
Edra bästa långdistansförbindelser?), »ur ton är fb» (Er
ton är finfin).
När amatören så småningom blivit mera hemmastadd
i etern, när han behärskar den tekniska apparaturen och
kan uttrycka sig ledigt med förkortningar, börjar
intresset för långdistansförbindelser vakna. Det är nog för all
del roligt att språka med européer, men det är i alla fall
något alldeles särskilt fängslande med förbindelser med
främmande kontinenter. Att uppnå förbindelse med de
europeiska länderna erbjuder i allmänhet inga större
svårigheter, men när det gäller mycket långväga förbindelser,
bli kraven på både den tekniska utrustningen och
amatörens skicklighet i hög grad skärpta.
Nu finns ju den möjligheten att sätta in kraftigare rör
i sändaren och höja effekten till kanske det tiodubbla. Det
är klart att det är betydligt enklare att etablera
långdistansförbindelser med 100 watt än med endast 10 watt.
Men de dx-förbindelser som uppnås med 100 watts effekt
ha i amatörernas ögon inte samma värde som en långväga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
