Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars - Anodåterverkan och inre återkoppling vid elektronrör, av ingenjör H. Stockman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
POPULÄR RADIO 64
ANODÅTERVERKAN
OCH INRE ÅTERKOPPLING
VID ELEKTRONRÖR*
Av ingenjör H. Stockman
I. Anodåterverkan.
¥id elektronrör talar man ofta om, att anodkretsen
inverkar på gallerkretsen, vilket medför en
ökning eller en minskning i förstärkningen,
större ingångskapacitet på gallersidan m. m. Då det tydligen
är fråga om någon slags återverkan från anodkretsen,
finner man det ofta helt naturligt att samla de olika
företeelserna under den gemensamma benämningen
»anodåterverkan». Detta antagande stödjes av det faktum, att
alla företeelser, som äro förknippade med
»anodåterverkan», kunna elimineras genom insättning av ett
skärmande galler, alltså genom övergång till rör av exempelvis
pentodtyp. Att man emellertid måste skilja mellan två
vitt skilda fenomen, här nedan benämnda
»anodåterverkan» och »inre återkoppling», framgår av det följande.
1. Några grundbegrepp.
För att underlätta förståelsen av rörets funktioner skola
vi rekapitulera några grundläggande lagar, som gälla
urladdningsströmmen i ett elektronrör. (Med
urladdningsström förstås emissionsströmmen från katoden minus
returströmmen, representerad av till katoden återvändande
elektroner. — Se fig. 1.)
Om vi till en början studera elektronemissionen från
en glödkatod vid olika temperatur, så uppställde
Richardson år 1901 en lag, som angav, på vilket sätt
mättnings-strömmen var beroende av katodtemperaturen. Senare
modifierades denna lag av Dushman, som tog hänsyn till att
elektronerna inuti katodmetallen ej hade samma
hastighetsfördelning som utanför densamma, d. v. s. den
maxwellska. Sålunda gäller en av Fermis avgiven lag för
hastighetsfördelningen inuti metallen. Den med hänsyn
härtill uppställda emissionslagen, Richardson-Dushmans
lag, är endast av intresse om vi studera rörets
mättningsström. I verkligheten arbetar ju röret ej under
mättnings-förhållanden utan med en ett arbetsområde konstituerande
rymdladdning. Som vi nedan skola se är då
katodtemperaturen utan större betydelse.
Vi studera nu närmast förhållandena vid en diod med
anodspänningen va- (Till undvikande av förväxling
användes i det följande — ehuru en smula inkonsekvent —
små bokstäver som generell beteckning för
likströmsvärden och stora bokstäver för växelströmsvärden på ström
och spänning.) Utgående från några enkla samband
mellan den av elektronerna representerade rymdladdningen,
elektronernas laddning, massa och hastighet,
anodspänningen m. m. kan man härleda ett uttryck av formen
/1
iu = ia = Kva
som utgör den s. k. rymdladdningslagen eller 3/2-lagen.
Denna lag angiver helt enkelt på vad sätt anodströmmen
ia är beroende av anodspänningen va. Konstanten K
benämnes rymdladdningskonstant. Vi se, att temperaturen
T ej ingår i formeln. Detta betyder då, att vi inom det
s. k. rymdladdningsområdet, som formeln gäller för —
rörets egentliga arbetsområde — kunna ändra
temperaturen utan att detta har någon inverkan på
anodströmmens storlek. Så är också fallet när rymdladdning är för
* Föredrag i Stockholms Radioklubb tisdagen den 1 mars 1938.
Fig. 1. Strömfördelningen vid en diod, illustrerande sambandet
ie=iu+ir- I detta speciella fall visa pilarna elektronriktningen,
ej strömriktningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
