Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Sidor ... - Trediodkopplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
87
Fig. 4. Trediodkopplingens principschema. I röret EABi äro de
tre dioderna dt, di och ds förenade i en och samma glaskolv.
Med hänsyn till piptoner och modulationsförvrängning är
det icke heller önskvärt att förstegets förstärkning blir
för hög. Rörets skärmgallerström är 0,25 mA i jämförelse
med 2 mA hos EF9.
Tillkomsten av det brusfria högfrekvensröret EF8
betyder, att man numera har möjlighet att konstruera
mottagare, som på kortvåg kunna njutbart mottaga stationer,
vilka tidigare drunknat i mottagarens eget brus.
Trippeldioden EABI.
Detta nya rör har speciellt framställts för att på enkelt
sätt möjliggöra användning av den s. k.
trediodkopp-lingen. Denna är en relativt ny anordning för att minska
förvrängningen i en mottagare med fördröjd automatisk
volymkontroll. Vid normal anordning med en
dubbeldiod, vars ena diodsträcka med en viss förspänning
tjänstgör för den automatiska volymkontrollen, kan en
distor-tion på ett par procent uppstå, och detta anses numera
vara för mycket i en kvalitetsmottagare.
Vid trediodkopplingen användes en diod för
signallikriktningen, en för automatiska volymkontrollen och en
för fördröjningen. Spänningen i punkten a i figuren är
genom diodens d3 kortslutande verkan praktiskt taget noll,
så länge icke den negativa spänningen från dioden d2 är
så stor, att den tager överhand över den positiva
fördröjningsspänningen, som tillföres över motståndet Rs
(storleksordningen 7 megohm). Så fort punkten a får negativ
spänning, kommer dioden d3 att fungera som ett oändligt
stort motstånd, och automatiska kontrollen träder i
funktion. Om dioden d2 som vanligt har negativ förspänning
för fördröjningen, ger olika modulation olika belastning
på mellanfrekvenskretsen och därigenom distortion av den
signallikriktaren påtryckta mellanfrekvensen.
De tre dioderna, som i figuren ritats separat, äro i
röret EABI sammanförda och ha gemensam katod.
Dioderna hava något olika kapacitet, och den som har den
minsta kapaciteten (ca 1 pF) bör användas för
signal-likriktningen. Fördröjningens storlek kan lätt varieras
inom vida gränser.
Lågfrekvens- och av stämningsrör et EF Ml.
Detta rör är en lågfrekvenspentod, sammanbyggd med
en avstämningsindikator enligt katodstråleprincipen.
Pen-toddelen tillåter en reglering av förstärkningen genom
ändring av styrgallrets negativa förspänning.
Tidigare har man icke kunnat reglera ett
lågfrekvensrör utan att distortionen blivit alltför stor, men genom
att den glidande skärmgallerspänningens princip kommit
till användning, har detta här blivit möjligt.
Arbetspunkten på ett lågfrekvensförstär|karrör i motståndskoppling
bör ligga på mitten av den dynamiska karakteristikan,
och vid reglering är det önskvärt att anodströmmen
förblir konstant, så att arbetspunkten hela tiden kommer att
ligga mitt på dynamiska kurvan, detta för att röret skall
kunna mottaga relativt stora signaler. Vid röret EFM1 är
skärmgallret så dimensionerat, att vid varje negativ
gallerförspänning skärmgallret får sådan spänning, att
anodströmmen hålles praktiskt taget konstant. Vid varje
inställning är även distortionen ungefär densamma för en
och samma utgångsspänning.
Skärmgallerspänningen ökar ju vid nedreglering, och
det ligger därför nära till hands att ansluta skärmgallret
till avlänkningsplattan i en avstämningsindikator, vilket
även gjorts i detta rör.
Röret EFM1 tillåter en reglering av förstärkningen i
förhållandet 1:7. Maximala förstärkningen är ca 100
gånger, och genom användande av detta rör gives
möjlighet att få fram en apparat med förbättrad automatisk
volymkontroll, varvid man även sparar ett extra rör för
avstämningsindikeringen. Känsligheten hos »ögat» är
visserligen ej så stor som t. ex. hos röret EM1, men den är
dock fullt tillräcklig. I detta fall behöves ungefär 20 voit
för fullt utslag, medan det vid EM1 räcker med 4 à 5 voit.
Regleringsmöjligheten hos EFM1 kan även utnyttjas i
kopplingar med kontrastexpansion. En spänningsreglering
i förhållandet 1: 7 motsvarar en effektändring i förhållan-
Fig. 5. Det reglerbara lågfrekvensförstärkarröret EFM1, kombinerat
med avstämningsindikator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
