Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - Sidor ... - Klangfärgsregulator, med 1 rör, för bas och diskant, fullst. kontroll av frekv.-kurvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
103
Fig. 5. Till vänster centralantenn utan förstärkare, till höger med
förstärkare (märkt SchAVJ. Vid antennintaget är anbragt ett
automatiskt verkande åskskydd. Längst ned ses den skärmade
anslutningssladden för mottagaren. (Schnieuiindt.)
på grund av den låga ingångskapaciteten, som ju
shuntar det föregående rörets anodmotstånd.
Förstärknings-graden är vid tvårörsförstärkare ca 20 dB, vid
trerörs-förstärkare ca 55 dB.
Av stor betydelse är förstärkarens linearitet. Om denna
ej är tillfredsställande för de förekommande
signalnivåerna, uppkommer lätt korsmodulering, varvid
lokalstationen slår igenom vid utlandsmottagning, oberoende av
den egna mottagarens selektivitet. Det är de starka
signalerna från lokalsändaren som sätter antennförstärkarens
Fig. 6. Tvårörsförstärkare med pentod som slutrör. Genom
vågfällan kan lokalsändaren dämpas ned till samma nivå som de
utländska stationerna. Hf-drosseln mellan rören ger med
galler-ka-todkapaciteten resonans vid de högsta frekvenserna och håller
härigenom förstärkningen uppe. Den undre delen av bilden visar
en anslutningsdosa med ohmsk spänningsdelare.’)
linearitet på prov, och det är därför enkelt att avlägsna
dessa störningar genom en i antennförstärkaren inbyggd
vågfälla, inkopplad före första röret.
Transformatorerna vid in- och utgången av
förstärkaren möjliggöra anpassning, dels mellan antennens
låg-ohmiga nedledning och förstärkaren, dels mellan den
sistnämnda och den lågohmiga distributionsledningen,
som matar alla anslutningskontakterna i lägenheterna.
Distributionsledningen.
Denna kan vara av enkeltrådig eller dubbeltrådig typ,
i båda fallen försedd med skärmmantel, som jordas.
Ledningen har en karakteristik av storleksordningen
100 Q vid de för ifrågavarande ändamål använda
kabelsorterna. Vid tvåtrådig ledning göres denna balanserad
till jord medelst mittuttag på transformatorlindningarna.
Härigenom reduceras störningskänsligheten hos
ledningen. Dämpningen i ledningen har ej så stor betydelse, ty
den blir ganska liten i förhållande till den dämpning,
som av nödvändighet måste läggas in i
anslutningsdosorna. Mellan två dosor vilka som helst måste en avsevärd
dämpning förefinnas, nämligen om man inmatar en
spänning (representerande t. ex. störningsspänningen från en
återkopplad mottagare) i den ena dosan och mäter den
i den andra dosan erhållna spänningen.
Liksom vid feeder-ledningar i sändare gäller det här
att undvika stående vågor på ledningen, vilka skulle
medföra stora förluster samt ojämn spänningsfördelning.
Fördenskull avslutas ledningen med ett motstånd,
motsvarande ledningens karakteristik, således av
storleksordningen 100 fi, vilket förhindrar reflexion. Om spänningen
faller jämnt i dosorna mellan förstärkaren och änden på
ledningen, så visar detta att stående vågor ej förefinnas.
Anslutningsdosorna.
Mottagarnas anslutning till distributionsledningen är
ett kapitel för sig. Ovan är nämnt om den avsiktliga
dämpning som är ofrånkomlig i dosorna för
undvikande av inbördes störningar mellan mottagarna. Det är
Fig. 7. Frekvenskurva för förstärkaren i fig. 6. Man ser inverkan
av vågfällan, i detta fall avstämd för 841 kc/s. Förstärkningen är
angiven i Neper. (1 Neper = 8,7 dB.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
