Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni - Sidor ... - Stockholms Radioklubb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
POPULÄR RADIO
liserad relativt kopplingsspolen på ett bestämt sätt.
Emellertid användas övervägande signalgeneratorer med
resistiv dier kapacitiv utgång, varför anordningen med
induktiv utgång här ej närmare skall behandlas.
Vid rammottagare måste signalen tillföras mottagaren
genom induktiv koppling till ramen. Exempel på hur
kopplingsspolen då anordnas visas i fig. 7.
D. STÖRNINGS-EMK:S INFÖRANDE
I KONSTANTENNEN.
Vid selektivitetsmätning användes förr en mätsändare,
som sidostämdes i steg om t. ex. 10 kc/s under det
mottagarens uteffekt hölls konstant. Selektivitetskurvan
erhölls genom att signal-emk uppritades som funktion av
frekvensen. Vid de moderna mottagarna med automatisk
volymreglering giver detta tillvägagångssätt givetvis ej
riktigt resultat. Man får i stället arbeta med två
mätsändare samtidigt, av vilka den ena ger den önskade signalen
och kan vara av relativt enkel konstruktion (mätsändare
II, fig. 8). Denna mätsändare engagerar mottagarens
automatiska volymreglering och låser denna i ett visst
arbetsläge. Med den andra mätsändaren (mätsändare I, fig. 8)
utföres den egentliga selektivitetsmätningen, i det
generatorn sidostämmes i steg vid konstant uteffekt hos
mottagaren.
Vid samtidig användning av två mätsändare för
respektive signal och »störning» måste vissa försiktighetsmått
vidtagas. Under alla förhållanden gäller, att de av
mätsändarna i konstantennen införda impedanserna
tillsammans med övriga element däri skola giva föreskrivna data
på L, C och r. I övrigt är det ej av principiell betydelse,
huruvida mätsändarna kopplas i serie eller parallellt, eller
om den ena eller båda anslutas till konstantennkretsen
medelst transformator. Dylika frågor sammanhänga med
valet av mätsändartyp m. m. och kunna i detta
sammanhang ej upptagas till behandling. Här angivas endast
prin-cipschemor för serie- respektive parallellkoppling, fig.
8 och 10.
Beträffande fig. 8 kan den undre mätsändaren ha
utgång av godtycklig typ, men den övre bör helst ha
induktiv utgång, enär en dylik kan utföras jordningsfri. Den
övre mätsändaren kan med fördel vara batteridriven. Av
vikt är vidare att den undre generatorn har lågohmig
utgång.
Även enligt fig. 10 kunna mätsändarna ha utgång av
olika typ. De måste i så fall giva dubbla utspänningen
mot i föregående fall, för att införda emk skall få rätt
värde. Resistans och reaktans i konstantennerna bli här
dubbelt så stora som i föregående fall, alltså
H = 2r, V = 2L och C^C/2.
Fig. 10. En variant till kopplingen med två mätsändare. Här blir
dimensioneringen av konstantennerna annorlunda, för att
anordningen skall bli ekvivalent med föregående från mottagaren sett.
Vid anslutning över transformator måste denna
noggrant mätas upp vid alla frekvenser, så att korrektioner
kunna införas, där så visar sig nödvändigt.
För mätning av mottagare med ramantenn kommer
relativt kopplingsspolen såväl serie- som parallellkoppling
av mätsändarna i fråga. Även här spela ett flertal faktorer
in för valet av ändamålsenligaste anordning.
För samtliga mätningar med en eller två
signalgeneratorer gäller, att tillförlitliga resultat kunna uppnås vid
långvåg och mellanvåg, under det att förhållandena vid
kortvåg äro mera oberäkneliga. I synnerhet vid extrem
kortvåg gäller det att kritiskt granska mätmetoden med
avseende på möjliga felkällor.
E. BERÄKNING AV EMK-VÄRDET.
1. Vid konstantenn.
Då de moderna signalgeneratorerna äro kalibrerade i
mikrovolt eller decibel, kan man direkt avläsa värdet på
den införda emk, varför några särskilda beräkningar ej
erfordras. (Den införda emk är lika med
tomgångsspän-ningen över signalgeneratorns utklämmor, varför
kalibreringen även gäller införd emk.)
Vid signalgeneratorer med induktiv utgång kan införda
emk beräknas, om strömmen genom kopplingsspolen och
ömsesidiga induktansen till konstantennens spole äro
kända. Metoden blir besvärlig att tillämpa vid kortvåg, varför
anordningar utan kopplingsspole äro att föredraga.
2. Vid ramantenn.
Den för induktiva överföringen erforderliga
kopplingsspolen K och ramen anordnas koaxialt och på inbördes
avståndet 1,5 meter. Vid mellanvåg och långvåg kan
spol-strömmen mätas enligt schemat i fig. 7, och ett
jämförelsevis enkelt uttryck kan härledas för fältstyrkan invid ramen
som funktion av strömstyrkan. Vid kortvåg uppstå en del
svårigheter att bestämma fältstyrkan på detta sätt, varför
det är rationellare att mäta upp fältstyrkan invid ramen
med hjälp av fältstyrkemätare och på detta sätt kalibrera
mätsändare med spole. Den senare måste då anpassas och
Forts, ä sid. 144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
