Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7-8. Juli-Augusti - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
163’
man måste ha skilda frekvensband, såsom inom
radiotelefoni. Den förra metoden hade krävt mindre
frekvensutrymme, men man föredrog de fördelar, som de skilda
frekvensbanden medföra.
Den sammanlagda apparaturen, som behövs i båda
ändstationerna, för att på en ledning överföra ett antal
bärfrekvenssamtal, utgör ett bärfrekvenssystem. Varje
tvåvägs samtalsförbindelse bildar en kanal. Den vanliga
»lågfrekventa» telefoniförbindelsen på en
bärfrekvensledning kallas i analogi därmed den fysikaliska kanalen,
övriga kanaler kallas bärfrekvenskanaler. Efter antalet
bärfrekvenskanaler, som ingå i ett system, kallas detta
enkanalsystem, trekanalsystem o. s. v.
III. Några moderna bärfrekvenssystem för telefoni på
luftledningar.
3a. Enkanalsystem.
Av bärfrekvenssystemen för luftledningar skall
endast enkanalsystemet beskrivas något i detalj. Medelst
detta system kan man på ett ledningspar föra två
samtidiga samtal, ett på den fysikaliska kanalen och ett på
bärfrekvenskanalen. Det installeras på ledningar, där ett
måttligt behov av ökad trafikkapacitet föreligger. Genom
sin litenhet blir systemet lätt transportabelt och lämpar
sig därför bl. a. för att taga hand om säsongmässiga
trafikökningar, såsom till badorter om sommaren och
vin-tersportplatser om vintern.
Fig. 5 visar skelettschemat för ett enkanalsystem.
Närmast ledningen sker en uppdelning i två kanaler medelst
filter, nämligen den fysikaliska kanalen genom
lågpassfiltret LP, som släpper igenom frekvenser från noll till 2 900
p/s men dämpar högre frekvenser, och bärfrekvenskana-
len genom högpassfiltret HP, som dämpar under 3 300 p/s
och släpper igenom alla högre frekvenser.
Bärfrekvenskanalens apparatur är uppdelad i två grenar, sändaren
och mottagaren. Från en telefonapparat gå emelelrtid
endast två trådar, som föra både de avgående och de
ankommande talströmmarna. Sändar- och mottagargrenarna
måste därför förenas, vilket sker genom en
delningsirans-formator DFT, vars ena lindning har en exakt mittpunkt.
Balansen B är så avpassad, att den drar lika stor ström
från mottagaren som telefonapparaten. Vid mottagning
induceras därför ingen spänning i den mot sändaren vända
lindningen. I motsatt fall skulle den mottagna strömmen
via sändaren gå tillbaka till den sändande stationen och
där gå över från mottagar- till sändargrenen och på så
sätt svänga runt.
Då telefonabonnenten A2 (ansluten till stationen A)
talar, går talströmmen genom DFT in på sändaren och
modulerar bärfrekvensen 6 200 p/s. Endast undre
sidobandet 3 500—5 900 p/s utsändes, medan bärfrekvensen
och det övre sidobandet undertryckas. I stationen B
demoduleras sidobandet i mottagaren med den där alstrade
bärfrekvensen 6 200 p/s, och det ursprungliga talspektret
300—2 700 p/s återvinnes samt tillföres
telefonapparaten Bo. I riktning B2—A2 sker talöverföringen på
sidobandet 6 900—9 300, som erhålles genom modulation av
bärfrekvensen 9 600 p/s.
Fig. 6 visar et något mera detaljerat schema för den
ena ändstationen. Räknat från delningstransformatorn
DFT innehåller sändargrenen ett bandpassfilter BPU för
begränsning av talspektret till 300—2 700 p/s,
modulatorn MOD, som består av en speciell likriktarbrygga, s. k.
ringmodulator, och som matas med bärfrekvens från oscil-
Fig. 5. Skelettschema för ett enkanals telefonisystern för luftledningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
