Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9-10. September-Oktober - Sidor ... - Antennanläggningarna på s/s Bremen - Induktiv avstämning av resonanskretsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
193
HADIOTEKNISK REVY
NYHETER OCH RON INOM RADIO OCH ELEKTROAKUSTIK
Antennanläggningarna på s/s Bremen
äro utförda såsom antydes av ovanstående schematiska
bild, vilken vi lånat ur ett reklamhäfte från Telefunken,
som svarat för anläggningens utförande.
Man inser lätt, att det måste bliva många antenner på
en större oceanångare med våra dagars både lång- och
kortvågstrafik för såväl telegraf- som telefonförbindelser,
rundradio, bildöverföring och annat.
På s/s Bremen finnas ej mindre än 12 antenner för den
trådlösa kommunikationen, av vilka 7 tillhöra
huvudstationen och de 5 återstående telefonsamtalsstationen. De
olika antennerna hava följande uppgifter:
Huvudstationens antenner.
1. L-antenn för den stora långvågssändåren (3 kW).
2. Nödantenn mellan skorstenarna, normalt ansluten till
nödsändaren med 600 m våglängd. Antennen står även
som reserv för antenn nr 1.
3 och 4. Vanliga sändareantenner för medelkorta
våglängder.
Interiör från telefonsamtalsstationen ombord på s/s Bremen.
Schematisk bild av oceanångaren Bremens
antennanläggningar.
5. Ryssjeantenn för långvågsmottagning.
6. Vanlig mottagareantenn av L-typ.
7. Dipolantenn för kortvågsmottagning.
Telefonsamtalsstationens antenner.
8. Vanlig sändareantenn av T-typ.
9. Vanlig mottagareantenn.
10. Vertikal kvartsvågsantenn för kortvågssändning. Som
av bilden antydes kan antennen upphissas mer eller
mindre ur den skärmade tilledningen, varigenom
antennlängden och därigenom egenvåglängden varieras.
11 och 12. Dipolantenner för kortvågsmottagning.
Induktiv avstämning av resonanskretsar
var ju det vanliga i radioteknikens barndom innan
pålitliga vridkondensatorer kunde framställas till
överkomliga priser. Sedermera har ju som bekant den kapacitiva
avstämningen blivit den helt dominerande. Var finner
man numera den variabla induktansen? Ja, i de
gnistsändare, som finnas kvar, och kanske i mormors
kristallmottagare, men annars icke.
Med återseendets glädje ha vi därför tagit del av ett
föredrag, som Mr. Ware nyligen hållit inför Radio Club
of America, vari han ingående redogjorde för sin
nykonstruktion på avstämningsområdet: en spole med
kontinuerligt variabel induktans.
Det är en enkellagrig spole, som vrides kring sin egen
axel, varunder en fosforbronskontakt löper långsamt efter
en generatris hos spolcylindern så att den ständigt
åtföljer trådspiralen. Spoltråden är försilvrad. Säker
kontakt påstås erhållas såväl efter längre tids flitig
användning — försök med upp till 30 000 fullständiga
genomlöpningar hava gjorts —- som efter det anordningen stått
obegagnad lång tid.
Spolarna ha utformats i första hand med tanke på deras
användning i mottagare, varvid de torde kunna medföra
vissa fördelar, såsom stor frekvenstäckning per
delområde samt stor utbredning —- rent elektrisk — av skalan.
Flera spolar kunna lätt sammanbyggas på en axel och
därvid utan större svårighet avskärmas från varandra. I
superheterodyner erhålles med dylika »gangspolar» god
följsamhet mellan antenn- och oscillatorkretsar, bättre än
vad som är möjligt med de flesta hittills brukliga metoder.
BRS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
