- Project Runeberg -  Portefeuille, utgifven af författaren till Skildringar ur det inre af dagens historia / Del 1 /
230

(1837-1845) [MARC] With: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ningar fritt, sä följde jag blott min öfvertygclsc, ej mitt interesse; ty
jag hade ju en ofantlig mängd gamla anor, med hvilka jag kunnat
skryta. Jag ägde ju till det mesta livad jag lichöfdc, och jag kunde lefra
som jag fann för godt. Men jag tror ej att multnade fäders
förtjen-ster kunna gifva glans ät kraftlösa ättlingar, och ej att jag är
förträffligare om jag räknar mina inkomstpr i dukater, än om jag räknar dem i
.sexstyfrar, ocli att man kan sofva lika lugnt pä markeii som i en 6äng.
Se, sä ungefär tänker jag. O ra detta anses löjligt, är det mig
likgill-tigt: om det anses jakobinskt, sä kan jag blott, försäkra, att jag ej
känner dessa märkvärdiga menniskors satser, att jag balar dem for deras
gerningar.

"Mine Herrar, som sagdt är, J Itafven sett mig anhälla om glömska
för ett förhasladt steg, om öfverseende, m. m. Hade jag varit rik,
hade jag icke önskat alt glädja dem jag värderar, icke förorsaka dim
sorg: aldrig, jag upprepar det ännu en gäng, aldrig haden J sett mig
bedjande och förödmjukad. Jag vill tro, alt efter min förklaring eder
ifver, edert missnöje minskades; men J glömden livad jag gjort, jag
erfor det snart. Harm uppfyllde hrla min själ, men jag qväfde den.
Jag trodde, att tänkesätten ännu kunde förändras. Jag bedrog mig.
Rlu insug jag huru jag handlat. Jag hade förnedrat mig ända ÜII att
.bedja, och jag bade bedt förgäfves. Jag skämdes för mig sjelf. Det är
endast ett löfte att aldrig beträda fädrens jord förr, än andra
förhållanden dertil! gifva mig rättighet, — det är endast detta löfte, som
ätergifvit mig ät mig sjeif. Jag liar sett att man förläter men ej
glömmer, — hvilket ädelmod! —

"Jag bar begärt afsked med rättighet att ijvarstä i arméen. Jag
bar erhällit en Lie ut en an t sgrad vid Jemllands Regemente. Är delta en
mot. mig visad näd ? Skall jag härigenom närmare fästas vid
fäderneslandet i1 Eller huru skall jag uttyda det? Men min kärlek för det land,
der jag föddes, der jag njöt vulgerniiigar, skall aldrig förändras. Af
alla mina önskningar böjer sig den starkast, som är egnad detta lieliga
land, som jag sett blänande försvinna bakom böljorna.

"Som yngling bar jag alltid önskat göra mig fortjent af
fosterlandet: soin man skall jag aldrig upphöra att önska detsamma.

"Mine Herrar, vi älcrsc kanhända bvarandra, om ödet ocli hoppet
älerföra mig.

"Jag vördar mänga af Eder; jag högaktar andra och önskar mig
äga allas eder

vänskap,

Otto Natt och Dag.

Det var den afhandling, lian i ofvanstående skrift
åberopat, som han sedermera utgaf på tyska språket och
hvars förord ådrog honom högmålsåtalet. Delta förord,
rigtadt i de minst skonsamma uttryck mot så viil då va*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:38:28 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portef/1/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free