Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSE
OM FRAMLIDNE FÄLTMA11SKEN M. M. GREFVE TOLLS SISTA
STUNDER, DEN 21 MAJ 1817.
Hans Excellence efterskickade ungefär klockan X
Pastor Landlmanson. När han inkom, tog H. E. hastigt
mössan af sig, sammanknäppte händerna och bad honom
göra en kort morgonbön. När bönen var slut, sade han:
«Jag tror, jag qväfs», och begärte att få sitta. En stund
efter sade han: «Bed med mig», och repeterade ofta: «Jesu,
annamma min anda»! Pastorn yttrade bland annat, att
de, som här redeliga vandra^ och uppfyllt sina pligter,
hade att i en bättre verld vänta säker lön; då inföll han
häftigt: «Tala ej om förtjenst, blott NÅD»! Derefter, då
Pastoren återkom på ämnet om en ostrafflig vandel,
inföll han mycket häftigt och med styrka: «Jag har icke
fört en ostrafflig vandel. — Jag är en stor syndare.» Efter
en paus:
«Har David funnit nåd ßr dig,
Har du Manasse sparat;
Så hoppas jag det bästa.»
Efter en stunds dödskamp ropte han: «Mina bröder,
vänner och anhöriga»! och vi, som voro i rummet
utanför, skyndade oss in. När vi inkommo, sade han: «Gud
välsigne Er! — Lefven enigt och så, att Ni kunnen dö
med det lugn, som endast gudsfruktan ger* — Frukten
Gud och ären Konungen! — Glöm ej min gamla syster,
och låt henne intet ondt vederfaras* — Aflägsn^n Er.»
Stdan vi en del voro utgångne tillade han: «Dödskam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
