Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finge följa sin egen böjelse. Likaledes är det jemväl i
anseende till Bibelns läsande, hvarlill Hans Kongl.
Höghet jemväl utaf sina första ledares berömliga omsorg blif*
vit kallen såsom till en daglig skyldighet. Prinsen
försöker ofta’ att blifva derifrån entledigad ock visar
deri-genom, så väl som under sjelfva läsandet, då han ändå
dertill tvingas, att kärleken till Gud icke kar den
ringaste del i denna gudaklighetsöfning. Att bivista Guds
ords predikande anser Prinsen som en plågsam
skyldighet, ock har jag ännu icke kunnat förmå honom att
under gudstjenslen visa den utvärtes allvarsamhet och
vördnad, som väl icke är Gudi behaglig, om den ej afbildar
det inre väsendets beskaffenhet, men hvars åsidosättande
blitver alltid en förargande och straffbar
omständighet-I hela Prinsens öfriga uppförande framlyser samma
obe-kymmersamhet att behaga Gud. Jag har trott min pligt
fordra att derom underrätta Doktor Schröder, åt
hvilken enkannerligen Biksens Ständer anförtrott Prinsens
själavård, och är jag med honom öfverenskommen, att
föreläsningarne i théologien hädanefter blifva mer
praktiska än dogmatiska.
Då Prinsen således uti intet mål har Gud för
ögonen, så är väl ingen under, att hans hjerta blifver
npp-fyldt med all den högfärd, som hos en menniska finnas
kan. Det undslipper honom ibland, då han tilltalas för
något, som han icke väl gjort, att efter han det gjort,
måste det ju vara väl. En annan gång, och detta
skedde andra eller tredje dagen efter min ankomst till
hof-vet, föreställde jag Prinsen, i anledning af dess
oanständiga uppförande vid ett visst tillfälle, att alla de, som
varit vittne dertill, hade skrattat åt honom, och att han
hela den dagen varit ett åtlöje för hoffolket. Han
svarade mig, att han icke väl trodde att någon dristade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
