Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läftighet, sa ofta han finner sig allena med dem, åt
hvilka han antingen icke tror sig vara någon lydnad skyldig,
eller som icke förskaffat sig den genom det enda medel,
som förmår densamma verka- Det värsta af allt är, att
denna egensinnighet är beledsagad af en ondska och
arghet, som upptändes vid den minsta gensägelse, och som
då genast utbrister uti oanständiga later och ord, samt
emot Prinsens underbetjening, uti all den
vredesbetygel-se, som dess ringa krafter kunna åstadkomma. Jag vet,
alt han derför blifvit ofta och hårdeligen straffad, och
har icke heller jag underlåtit, under den korta tid jag
förvaltat detta besvärliga embetet, att på det
allvarsammaste beifra allt dylikt, så ofta jag derom blifvit
underrättad. Prinsen har vid dessa tillfällen en eller annan
gång synts nog rörd af mina föreställningar och sagt sig
både finna huru illa han gjort, såsom ock att det aldrig
hände utan att han ögonblicket derefter högligen
ångrade hvad som skett. Men han har tillagt, att han icke
vore mästare af sina första rörelser, och synes han så
öfvertygad om omöjligheten att få ett sådant välde öfver
sig sjelf, att jag mycket tvifiar om han någonsin
detsamma erhåller.
Menniskans bjerta är af naturen så beskaffadt, alt
deruti på en gång kunna rymmas affekter, som äro med
hvarannan alldeles stridande. Erfarenheten kan derom
öfvertyga hvar och en, som någorlunda granskar
menni-skors gerningar, och lärer således icke sällsynt finnas, att
Hans Kongl. Höghet, som jag här ofvantill sagt vara så
litet mästare af sin första rörelse, då hans vilja icke
följes, likväl eger uti högsta grad den gåfvan att förställa
sig, när sådant synes honom angeläget. Det är likväl
visst, att ehuru han af naturen synes hafva fått både hug
och förmögenhet till denna last, tillåter dock häftigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
