Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättade med detsamma, att flere af de närvarande och
äfven andra samtalat med mig om landets nödställda
belägenhet, och att Generalen vore den, som man mycket
hoppades pä att kunna företaga något till dess
räddning. *)
Nu föll Baron Jakob Cederström in och yrkade med
mycken häftighet, att man genast borde taga sina
mesy-rer, i synnerhet sedan man afskickat Löjtnant
Pantzar-hjelm att berätta, det allt här vore hopplöst och
Konungen fått del af Yestra Arméens början till revolution.
General Adlercreutz sökte då med sitt vanliga lugn alt
calmera Friherren, som ej löpte större fara än någon
annan af nationens medlemmar; dock fortfor Cederström
med sin vanliga ifver ännu då jag tog afsked och gick.
Följande morgonen fick jag, genom min betjent, en
biljet, utan underskrift och med synbart vrängd stil,
*) Flere af de personer jag kände, som tillhörde borgareklassen,
hade for mig yttrat sin önskan, att Konungen måtte allvarligt
öf-vertalas att förändra åtgärder. Jag kom derunder äfven i
tillfälle att känna deras opinion om de personer, som egde Konun-
• gens förtroende, hvilken ej-var smickrande; ty öfver allt var man
ense om, att landets olyckor härrörde till det mesta från de
herrar och män, som —––––––––man behöfver ej nämna deras namn,
ly hela verlden känner dem. Garfvaren Westin sade mig en
afton sin meniDg, som var nästan enahanda, och trodde han äfven,
att de ettdera arbetade på Konungens förderf, eller att de äggade
hans egensinnighet till sina fördelar, utan att se, att de sjelfve
vågade en halsbrytande affär. Allestädes var Grefve Ugglas
föremålet för ovilja: Rosenblad, Lagerbjelke och Klingspor sko-
nades’ ej heller, med flere, sjelfva Ahlberg (Edelcreutz) ej att
förglömma, hvilken man dock ännu mer föraktade såsom lismsre.
Jag hade äfven samtal med Borgmästaren Oldenharg. Hos denne
fann jag likväl ett ömkligt begrepp i de allmänna
angelägenheterna, vare sig af brist på hufvud,’eller af rädd försigtighet i
uttryck om hvad han kunde inse, och ej ville låta påskina förr, än
han försökt huru qvinten skulle låta hos andra; och hvilket väl
äfven är möjligt, då man känner hans förfarande den i3 Mars
och dagen förut. Inskränkt har han ock alltid förefallit mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
