Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem för oförsigtiga ul tryck och de berättat sig vara
handt-verkare, skiljdes jag frän dem och ämade mig till
Rid-darhussekreteraren Silverstolpe; men han var ej hemma,
hvarpå jag begaf mig hem.
Jag är troligen ej den ende, som funnit det vidriga
att tänka sig nödvändigheten af en Konungs
dethronise-ring, hvilken i moraliskt hänseende egde så mycken rätt
till sitt folks erkänsla som Gustaf IV Adolf. -För den
enskilde medborgaren kunde ej önskas något rättvisare
stöd, än han, och hans en gång uttalade ord var en
grund, hvarpå man kunde bygga det fastaste hopp. Hans
oväld och rättvisa, förenade med hans enskilda dygder,
måste således alltid tillvinna honom aktning, äfven af
hans personliga fiender. Såsom konstitutionel konung
hade han troligen ej kommit i den ställning att förlora
kronan, utan hans inrotade allsmäklighetsbegrepp då blifvit
sera. Flere af sällskapet, bvaribland äfven jag, bade ställt sig
otn-kring, for att höra pä de vise, som ordade temligen högt. Efter
mitt omdöme syntes Statssekreteraren Lagerbring med
öfvervägan-dc värdighet mot dc andra, som voro: Rosenblad, Lagerbjelke,
Rosen, Maqklean m. fl. Jag kan ej neka, att jag bär gjorde en
ganska ofördelaktig bekantskap med Baron Lagerbjelkes karakter, den
jag icke förut trott vara alldeles sä elakartad, som man för mig
ofta utroälat den. Sedan han med mycken talang gjort sina
anmärkningar om nödvändigheten att qväfva all farlig yttranderätt
sä i ord som tryck, vandes talet med anmärkningar mot en
personlighet, som hvar och en kunde finna vara Kanslipresidenten,
utan att hans namn dervid nämndes. Till Baron Rosenblads
heder far jag nämna, att da han sä väl som de öfrige märkte
syftningen, uppsteg han med hetta och frågade: liuru många så
hederliga män funnos i landet, som den, åt hvilken man rigtade dylika
pilar? Grefve Fabian Fersen, som nu tillkommit, var af samma
mening och yttrade högljudt: att tvänne så strängt redlige män,
som Ehrenheim och Zibet, kunde uthärda hvilken fortalare som
helst, utan att deraf lida. Samtalet hade nu blifvit så högröstadt,
att allas uppmärksamhet dervid fastades, tills det slutades
derige-nom, alt Riksdrotset inkom med sin son, dä helsningar följde och
derefter nya samtalsämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
