Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förskräckelsen öfver Paul I:s död var liär stor vid liofvet.
Bonaparte har varit i högsta inquictude. Massena, ej
särdeles väl för öfrigt hos Bonaparte, var hos honom på
Malmai-son, då tidningen derom ankom. Bonaparte kunde ej dölja sig,
bröt straxt ut, oaktadt Massenas närvaro: "Voila le sort
f/ni nous altend!” Ifrån flera håll hör jag, är han ganska
triste allt sedan denna inlupna underrättelse. Också har man
märkt, att han sedan den 3 Nivose tagit besynnerliga
försig-tighetsmått, vistas mest på sitt Malmaison (nu mera Versailles),
har låtit göra en egen port för sig på franska spektaklet, dit
han mest går etc.
Innan hans stora lycka gjordes genom Barras, och innan
han hade som ett troget instrument hjelpt honom att ravagera
Toulon: innan den 9 Vendemiaire, då Barras (befälhavare i
Paris) satt obekymrad på en källare och Bonaparte lät skjuta
på de upproriske med kartescher, utan att underhandla med
dem, eller prevenera dem: och ändtligen innan han blifvit
utnämnd till General en chef i Italien, för det han åtagit sig att
gifta sig med Barras’ gamla maitresse; var han som en fattig
usel subaltern en tid i Paris. Ingen brydde sig om honom då.
Han tog sitt parti, gick upp på National-bibliotheket och läste,
flitigt säger man; gick i Palais Royal, på kafféhus och
andra ställen, för att få se journalerna för några styfver; gick på
små restaurationer, för att få en middag å 20 eller 30 sous,
med annat smått fattigt folk, som ingen frågar efter eller vet
af i Paris; fick sig styfrar till dessa middagar af Bourrienne,
med hvilken han var lierad och som han sedan nyttjade
beständigt och ännu nyttjar till HandSekreter, par charité. — Ät
denne Bourrienne sade han en dag för en tid sedan, då han
öfverhopat honom med arbete, och denne svarat, att hans helsa
och i synnerhet ögon ledo för mycket, att sitta och skrifva,
ej allenast dagarna, utan (lera nätter ä rad, och tillåtit sig en
föreställning, att han, blott han finge någon ledighet, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
