Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid närmare eftersinnande är det icke just en så lätt sak att
kommentera och utlägga en gammal studentkatalog. Man kan, med bästa
vilja i verlden, svårligen värja sig för kritikens knif, som är plågsam
i samma mån, som den är slö. De förskräckligaste kritici äro en
hop beskedligt folk, som slagit sig på att känna endast specialiteter.
Desse se aldrig någon helt, utan blott delar. Om man således råkar
att i några få drag teckna en viss tid, vissa karaktärer och händelser,
kommer alltid en dylik specialist.
Hvem kan, utan en sådan, på pricken komma ihåg år, månad,
dag, ny eller nedan, då något hände, eller om man på en resfrukost
för fyratio år sedan fick rökt tunga eller bräckt medvurst?
Råkar man emellertid att missminna sig i någon bisak, är en
dylik alltid framme med rättelser och tillägg och säger: »Titulus
missleder allmänheten, ty X. tog examen icke i maj, utan i mars sagda
år, så att de grönskande kronorna på Lundagård äro tagna i luften,
hvilket väl kan ses i filosofiska fakultetens protokoller för denna tid.»
Ännu värre kommer man ut, om man råkar nämna en person
och till exempel måla honom såsom iklädd en svart bonjour. Mannen
är död, och hans intime vän af det specialistiska slaget uppträder
och säger: »Min evigt saknade vän egde en gråmelerad bonjour vid
den tiden, fastän titulus behagat utstyra honom i en svart sådan.
Varm för en väns minne, har insändaren velat göra denna
anmärkning i sak», och så undertecknar han sig med ett »Suum cuique»
eller ett: »Audiatur et altera pars».
Se så! Man har till och med, som det antyddes, svärtat mannens
minne, om man råkar teckna honom i en svart bonjour. Man har
»denigrerat» hans minne.
Som nu dylika personer vanligen äro mycket seglifvade, så kunde
det hända, att jag råkar stöta emot litet hvarstädes, och det är
derför jag här inlägger en reservation till den kraft och verkan den
sedan kan ega.
Jag har aldrig varit surmulen och sett människorna i deras
sämsta dager eller tillhört dessa, som belysa allt med en dunkel
hornlykta, som gör färgerna grå och otydliga. Deremot har jag
helst sett de soliga sidorna, det lilla karaktäristiska, som skiljer
den ena människan från den andra, och haft en viss fallenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
