Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 55
vore kallad. Det är hos grosshandlaren Fransson en liten tillfällig
middag, och du följer mig dit?»
»Jag är ej bekant.»
»Nå ja, men jag presenterar dig - jag är nämligen sedan fjorton
dagar förlofvad med äldsta dottern i huset, Klara. Huset är ej rikt,
men en solid förmögenhet, och flickan är i högsta grad väl uppfostrad,
en snäll flicka, som jag respekterar på det högsta.»
Jag antog förslaget och skulle gå till värdshuset för att taga
upp fracken ur vagnslådan. Vännen Holmblom hade troligen icke
särdeles förtroende till min takt, emedan han, då jag skulle gå, vände
sig till mig och bad mig se om hans halsduksros satt ordentligt och
liksom händelsevis sade: »Det är en liten tillfällig middag, endast
h vardagslaget; men öfverstinnan Hökensköld och friherrinnan
Mjeller-stjärna komma dit, det vet jag. Sitter rosen bra?»
»Förträffligt!» sade jag, som genomskådade Holmbloms fruktan,
att jag skulle uppenbara mig i svart halsduk.
Den der h vardagsmiddagen var så briljant och riklig, att
tydligen en veritabel kokerska dermed varit sysselsatt i två dagar.
Grosshandlaren var en lång, temligen fet person, som ej talade om annat
än om ett bruk, som han nyss köpt. Frun frasade i siden och såg
icke andra än öfverstinnan Hökensköld och friherrinnan.
Dottern såg ej illa ut; men tycktes vara uppfödd vekligt. Hon
hade ej hälsans friska rosor, utan den tynande provinsrosens blekröda
färgnyans.
Hon kom emot Holrnblom, som hälsade på henne på engelska;
ty Holmblom kunde språken.
»Klara och jag ha öfverenskommit», sade han mig, »att öfva
oss i språken. Den ena dagen engelska, den andra franska. Det är
vår engelska dag i dag», sade han småleende. »Klara talar detta
språk med mera färdighet och klangrikhet än jag, som nära
uteslutande läst språket och föga lärt mig det rätta uttalet; men»,
till-lade han torrt småleende, »man lär så hastigt och lätt, då
undervisningen kommer från ett par rosiga läppar.»
»Mjuka tjenare!» sade grosshandlaren, en smula högdraget, men
vänligt. . »Min tillkommande ’son7 Holmblom har ofta nämnt er såsom
utgörande en medlem af hans krets af Lundavänner. Han glömmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
