Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 63
»Det der är porträttet af salig pappa», yttrade han, pekande
med fingret på ett stort porträtt i en skulpterad och rikt förgylld ram.
»Pappa fick betala Södermark, jag tror tusen .riksdaler, men ett
konstverk är det, ett konstverk af värde. Salig pappa såg så der ut på
ålderdomen och var, då han ändtligen dog, mager och mörk som en
läderlapp. Är det ej bra måladt? Många kännare påstå, att det är
ett mästerstycke, ett af Södermarks bästa. Det är ledsamt, att jag
icke ännu har eget hushåll, utan lefver hos mamma. Egendomen
ligger dock ej mer än en mil utanför staden, så att jag nästan
dagligen rider hit in, men jag kan således ej ta emot min salig fars
gamle vän.»
Med dessa ord gingo vi nedför den präktiga trappan, och unga
Holmblom svängde sig upp i sadeln på en grå, apelkastad häst, som
en pojke, klädd i ett fantasilivré, höll utanför porten.
Den unga arfvingens fantasi sade honom intet. Han såg i
Södermarks mästerliga tafla - icke fadern, utan konstverket, icke en
bild af den, som vårdat hans ungdom, utan blott en dyr tafla i en
skulpterad och rikt förgylld ram.
Detta är då historien om tvenne motsatser, som voro nödvändiga
för hvarandra. Det låg i naturförhållandet, att de skulle en tid nära
sammanslutas och en annan skiljas från hvarandra af omätliga rymder.
Månne de i en annan verld åter känna sig magnetiskt dragna
till hvarandra och följas åt i samma bana som en stjärna, hvilken
för teleskopet upplöser sig i tvenne, som cirkla kring hvarandra?
Detta vet jag icke; men det vet jag, att de kring sig skapat
hvar sin lilla verld efter sitt sinne, en hjärtats verld, hvars inre
ordning berodde på harmoni och kärlekens osynliga och dock
allsmäktiga sammanhållande krafter, och en beräkningens och klokhetens,
hvars alla rörelser berodde af hjulverk och en stålkedja, som i
ständigt samma takt gled omkring sin rulle. Vore det ej blott en
studenthistoria, så skulle man kunna kalla stycket för »Beräkning och
hjärta.» Men beräkningen vinner aldrig ett hjärta, lika litet som hjärtat
någonsin befattar sig med att göra beräkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
