Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Således en liten gentil sexa och så punsch. Vi skola be Atterqvist
att drifva med Klugenstein, som är en döpt jude, men bra för det.
Fadern är rik som ett troll; men håller sin lille Simeon knappt -
det kräket heter icke Simon utan Simeon - är det icke grant?»
Sexan blef af, men Erik Palmén syntes icke till. Muffen
kammade sitt glesa hår och mumlade om att Palmén icke mera borde
bjudas, men ingen hörde derpå i det allmänna slamret af upprymda
röster och klingande glas. Klockan slog tio, slog elfva, ingen Palmén.
Plötsligen såg man midt i salen en smärt, smidig yngling, som
under tystnad betraktade det samspråkande och drickande sällskapet,
Han hade lagt armarne i kors öfver det höghvälfda bröstet, och hans
mörka ögon och hans mun tycktes småle, men ej godt, utan med hån.
»Nej, se Erik, se Erik! Välkommen, hederspascha, du blef utan
sexa; men punsch ha vi, och vår vän Klugenstein har deklamerat
verser öfver eldsvådan i går natt. Hur var det Klugenstein? »Eviga
frågor» besvaras af »fräsande lågor», »dämpas af sprutornas larm»,
ha, ha, ha, det är Esaias Tegnér upp i dagen, men hur sprutornas
larm dämpade lågorna, vet inte hin onde. Skål för Klugenstein, hans
allrakristligaste, han, som döptes i fjor och således bäst vet, hur det
smakar. Nej, kom, vi dricka med Erik Palmén - vännen Palmén.
Nå, du står der som fastnaglad - jag tror min själ, att du skrattar
åt oss - hvar har brodern varit? (sjungande) »Hvar har brödren
varit i denna fröjdeqväll.»
»Jo», svarade Atterqvist, »jo, han hafver varit och sett på sin
mamsell. Han nalkas från fjärran till denna bålens rand och qväder
inför Herran om sprutor, eld och brand.»
»Bravo bravissimo!» ljöd det bland hopen.
Men Erik Palmén gjorde ett par steg framåt och kastade en
glödande blick på det glada sällskapet. Det svarta håret låg i vilda
vågor kring hans höga, hvita panna, kinderna glödde, läpparna darrade,
och mellan ögonhåren glindrade en tår.
Hela sällskapet förstummades, det såg ut till storm, och Edvard
ångrade, att man bjudit Palmén, som inte var rolig alls, då han blef
desperat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
