Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 77
hade liksom lockat henne att kasta sig i hans armar. Om man
skrattade, så hade man ej så orätt.
Men Palmén var ej ute. Han släckte sitt ljus och satt i det
mörka rummet och betraktade det svaga skenet midt öfver, som
strålade genom den fällda gardinen.
»Der sitter hon vid sitt arbete. Ack, om jag varit en annan,
än jag är, om ej erfarenheter som ett ormyDgel beständigt slingrade
fram i mina spår. Ack, då skulle jag sitta derinne och vara glad
som ett barn och rita mönster och sjunga och prata och se in i
hennes ögon - vi skulle bli ett par. Hon skulle upplyfta mig, hjälpa
mig att bli bättre, hon skulle föra mig till den vänliga stranden af
ett hem.»
»Nej, nu drömmer du, Erik Palmén, vakna upp, se dig i en
spegel. Passar du att bli bättre, än du är? Är du då så lätt, att
ett par fjärilsvingar skulle förmå bära dig öfver afgrunderna - eller
skulle du ej dra henne med dig dit ner.»
»Det är en förbannelse att känna sig ha kraft - mycken kraft
och veta, att denna rör sig baklänges. Fysiologien lär, att, om en
simfågel beröfvas en viss del af lilla hjärnan, så kan han sedan ej
simma annat än baklänges.»
»Ha ha, det är just den delen som tiden och mina vänner hafva
ryckt ur min hjärna - ja, det går baklänges. - Nu släckes ljuset.
Nu tänder jag mitt, mina böcker skola trösta mig. När man ej kan
tro, längtar man efter att veta.»
Detta var under vintern; men i februari stod ljuset ej så nära
gardinen som förut, det flämtade djupare in i rummet, och om dagarna
var det ingen som vek på jalusien.
»Det stackars barnet känner kyla från stenväggen; de ha så usla
rum i denna usla akademihåla», mumlade Palmén. »Stackars barn,
om jag blott vågade, om jag ej fruktade att skrämma upp den skygga
binden, som jägaren gör. Nej, nej, det får jag icke, det kan jag
icke. Arbeta i rö, bed och arbeta! Ack, den som kunde detta!»
Palmén blef orolig, hans läslust försvann, hvarför skulle han
läsa - »han som ingen framtid hade?»
»Hvarför springer gubben Sönnerberg dit in midt emot?» frågade
han en dag gumman, som passade upp honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
