Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla konditorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
försvann Bonaparten ur sin stora fästning i staden Paris, och de
hittade bara en blodig fläck efter honom.»
»Jaså, är det slut med deri kanaljen», inföll gumman, som
innerligt hatade tidehvarfvets man, hvilken också icke var käringaktig af sig.
»Ja, det säger man; men säg ej efter mig.»
Några dagar derefter hviskade man i själfva presidentens salong
om »en kurir» - om ett »besynnerligt sammanträffande» - om huru
det nu skulle gå - om Bonaparte och en »hastig vådadöd»; ty man
egde inga telegrafer, och ryktet ljög då lika bra genom en gammal
barrgumma, som nu genom den zink-klädda järntråden.
Man lefde i »upplysningens tidehvarf» och trodde ej på skrock,
men ändå, man kunde ej neka, att meteorer och Napoleon voro något
högst underligt - nog af, ett »besynnerligt sammanträffande»; ty man
lefde, som sagdt är, i ett sådant tidehvarf, att man väl visste, att allt
sådant var blott käringprat; men ändå . . .
»Jaså, det är således ej nu fråga om någon meteor?»
»Nej, men troligen om något lika naturligt», sade lilla konditorn.
»Jag gick i eftermiddags ut till min lilla ega opp vid
bymar-kerna, - det började mörkna, då jag gick hem. När jag gått öfver
bron vid Junabäck, förbi »Tala vid» och »Förderfvet» (så hette två
kro-gar, som liksom Dardanellerna lågo på hvar sin sida om
landsvägsinloppet till Jönköpings vestra tull) »och», fortfor han, »skulle gå
uppför backen vid hospitalet, hindrades jag vid hospitalsgrinden af en
likbår, som man ställt midt öfver vägen. Jag vek undan och gick
förbi; men der syntes ingen människa, och jag kunde ej fatta orsaken,
hvarför man ställt båren just der, utan både vakt och kista och i
mörka qvällen.»
»Jag såg mig om, då jag hunnit ett stycke förbi; men då fanns
der ingen bår. Detta retade min nyfikenhet; kunde det vara en
synvilla? Jag gick backen nedför, just der båren förut stått, den var
borta; men då jag genast vände om, hade den sin förra plats. Så
gick jag åter förbi den, men såg den ej mera. Envis som jag är,
förnyade jag min vandring flera gånger, alltid med samma resultat.
Jag kan ej neka, att jag slutligen ryste; men jag är, gudi lof, en
»upplyst människa», och saken är bestämdt ganska naturlig, fastän
jag ej kan begripa den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
