Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om den siste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTOKIEN OM DEN SISTE. 161
jag vill ej heller klaga. Han hade etl stort namn, som försvann i
glömska. Han hade en stor, samlad egendom, som sprängdes sönder
i tusen bitar. Det var en hel verld, som föll tillsammans, när
han dog.»
Jag skildes från den gamle, som nära nog smittat mig med sina
minnen, och återvände till det lilla nätta landttmset i schweizerstil,
omgifvet af en stor trädgård, som låg ett stycke från det gamla
träpalatset.
»Det är en narr, den gamle skogvaktaren», sade grosshandlaren,
»och hans ’salig baron’ var också en narr, som donerade bort jord
och rätt vacker skog, som nu skulle gå i penningar, om man blott
finge dem. De der furorna ha stora dimensioner, men få stå der
och ruttna ner, så har den salige baronen velat. Det måtte varit ett
patriarklif på den tiden!»
Grosshandlaren hade nog rätt från den sidan, men skogvaktaren
hade rätt han också.
Några år efter detta mitt besök läste jag i tidningarna, att det
gamla Nordanskogs manhusbyggnader tillika med trämassefabriken
nedbrunnit. Några gnistor från den höga skorstenen hade antändt
taket; skadan värderades till .- jag minns ej huru många tusen
riksdaler. Men det som icke stod i tidningarna var, att gubben
skogvaktaren hela natten stod på sin backe och såg på branden. Han
kände hvarken köld eller trötthet, fastän de hvita lockarna fladdrade
för vintervinden, men när den höga skorstenen föll, flög en blixt af glädje
öfver det rynkiga ansigtet. »Se så, mina gamla furor, nu kommer er
ordning», mumlade gubben, och inom en vecka voro dessa jättar
nedhuggna, och gubben »kastade ut» en stor del af sin skatt för att få
den förvandlad till ved. Inspektören på Nordanskog rasade, men så
blef det.
Det enda, som nu är qvar, är några tomtstenar efter en stuga,
och inspektören berättar alltid, att en envis gubbe bott der, en galen
figur, som icke gaf med sig för någon summa.
Det var ett tjurhufvud till gubbe, men han var lyckligtvis -
den siste.
Ur Onkel Adams portfölj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
