Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 26 Kron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
han är petrificerad, men icke slapp, icke utlefvad. »Hur länge har
du tjenat?»
»Jo, tretiett år, för si jag var icke fullvuxen, då jag antogs,
men ändå mina fem fot och tio tum, godt mål. Ja, si jag stod i
knut, till jag var aderton år, men se’n så sköt jag i höjden och blef
smal som en ål.»
Om nu min vän lektor M. varit närvarande, hade han genast
ljusligen funnit, att denna långsamma uppväxt berodde på att barnet
farit illa, »försmäktat i brist», smuts och elände och skulle beklagat
den »arme arbetaren»; ty det är en passion för dessa lärda herrar
att djupt beklaga alla, som någorlunda ordentligt förmå nyttja armar
och ben. De lefva själfva ett »själslif» och beklaga »samhällets
martyrer», som genom sitt grofarbete utgöra liksom sockeln, på hvilken
bildningen sätter upp sina sköna afgudabilder.
»Jaså, du växte långsamt? For du illa i barndomen?»
»Nej bevars! Far min var skräddare och bergade sig bra, och
mor min var en rifvandes människa, som höll oss allihop hela och
rena och lärde oss arbeta, förstås - ja, jag var redan rekryt, när
hon dog, - men så skulle gubbstollen gifta om sig, förstås, och fick
sig ett riktigt ’åbäke’, som bara sprang i stugorna ined sqvaller -
och se’n gick det baklänges för gubbstackarn förstås, och hade inte
min hustru varit, så hade han inte fått en knapp isydd engång.»
»Och ändå stod du i knut?»
»Ja, förstås, det gör allmogens barn nästan allihop, det kan man
bäst se, när »ho» kommer marscherande, första klassen, förstås.»
»Hvilken hon?»
»Beväringa förstås, för si första klassen är riktiga småkryp; men
andra klassen ha redan börjat länga ut sig och se ut som folk, och
se’n så bli de starka och härdiga som björkar.»
»Ja, du var stark i din ungdom, käre Kron.»
»Jo jo men, jag var inte så klen. Minns herrn derute i
Slais-vick» adertonhundrafyrtionio ? Det var en gång inne på gården hos
köpman Klaussen, som bodde snedt emot majoren, der herrn var
in-q varterad!»
»Jag var der också närvarande. Var du med att bära
packlåren ? »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
