Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLAS GUNSTLING. 191
och bröder och farbröder af alla åldrar och förmäler i alla möjliga
väderstreck i vårt kära fädernesland; men bland dessa en mängd
verkliga vänner, som är något helt annat. Denna skilnad utgick
dock icke från Kalle Fredin, ty han var färdig att uppoffra tid, möda
och penningar för »alla i gemen och hvar och en i synnerhet», utan
från vännerna, af hvilka en del tyckte, att han var treflig och snäll,
och en annan och mindre del verkligen höll af honom.
Han egde en vän af det senare slaget, Fritz Berner, och de
bägge ynglingarne öfverlade om sina nöjen till julen. Berner hade
slägtingar på landet, och desse hade genom honom bjudit Kalle till
sig för att i en vid krets kringföra och bekantgöra den välkomne
gästen.
Med all sin verldsvana och sina otaliga bekanta var Kalle
Fredin dock af naturen långt ifrån påflugen. Han gjorde själf just
ingenting för att få vänner, men de kommo till honom liksom dragna
af en magnetisk kraft, som låg i hans ögon, hans röst, hans talande
leende, ja, i själfva hans tystnad; men af denna egenhet visste han
själf lika litet, som den blinda maneten, som gungar på hafvets vågor,
vet af sina lysande färger.
Emellertid var Berner, som ville taga Kalle med sig, en verklig
vän, ty det var gifvet, att Kalle inom få dagar skulle innehafva
brorslotten i vänskapskretsen och på sätt och vis undantränga den, som
infört honom.
Omständigheterna voro äfven mer än vanligt kinkiga, ty Bern ers
förtjusning - en söt och snäll flicka från grannskapet - var äfven
inbjuden att öfver jul vistas hos slägten, och hvem kunde veta, om
icke hon skulle finna sig intresserad af Kalle Fredin, som hade en
egen gåfva att ställa sig väl hos det sköna könet.
Någon försigtighet var således nödig för att få ha sin utvalda i
någorlunda fred för tycken, och Berner räknade dervidlag på Kalles
beskedlighet och oegennyttiga vänskap.
»Nå, beskrif mig folket derute», sade Kalle några aftnar, innan
den beramade julfärden skulle företagas. »Jag känner ju ingen enda
derute och vet inte hvad jag skall företaga mig.»
Han var riktigt blyg, stackars gosse, att komma i okändt
sällskap, hvilket bevisade, huru litet han kände sig själf och sin förmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
