Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSEVIS. 235
Unga baron var således en vacker uppenbarelse, men var vekligt
uppfostrad och hade derför en mängd tycken och behof, som icke
liknade kamraternas. Baronen hade låtit hyra dubletter åt sin Georg.
I yttre rummet fanns till och med en väggspegel och i inre rummet
en omhängssäng, ty Georg var van att ha omhänge, och så var det
hundra andra saker, som han haft från barndomen och således behöfde
för hela lifvet. Georg var uppfostrad fjärran från alla folkets vanor
och behof, och studenterna, som till största delen gått i fattigdomens
skola, menade på, att unga herrn var bortklemad och högfärdig
derför, att han kallades baron, och skulle varit en ypperlig upplaga af
en riktig »zierbengel», om han icke haft dessa blå, oskuldsfulla ögon
och hela detta tillbakadragna väsen, som gjorde bilden ofullständig.
Man misstog sig. Georg var icke högmodig det allra minsta, han
var tvärtom ödmjuk i sitt sinne, men var uppfostrad med många
behof, som annat folk ej visste af. De två rummen, speglarne. toaletten,
taflor på väggarne, ett piano, en gitarr och en hel massa franska
journaler, skjortor med broderade veck, fina kläder och
blankskinns-stöflar, då hela den civiliserade verlden begagnade dubbelbottnar -
allt detta flyttade honom ett godt stycke utom det vanliga
student-samfundet; men en »zierbengel» var han icke; man kunde omöjligen
förarga sig på honom, och således slutade hela karaktärsuppfattningen
helt enkelt med att Georg Ljungsköld var »fin som en
kammarduks-nål». Herrar professorer, som den tiden alla voro »all mänsklig
ordning underdånige» och således med ett visst stolt och förnöjdt utseende
sågo en grefve eller baron på sina lektioner, visade sig synnerligen
vänliga mot unga baron Ljungsköld, som efter deras på erfarenheten
grundade öfvertygelse skulle blifva något stort med tiden. De
akademiska lärarne hade i dessa aflägsna tider icke begrepp om annat,
än att de själfva tagit sig upp från intet, men att det fanns andra,
lyckligare, som från början voro bättre, än de och deras slägt
någonsin kunde blifva. Ännu lefde den gamla andan qvar, den, som
gjorde, att Karl v. Linné i sina anteckningar synnerligen framhåller,
huru Guds nåd varit öfver honom, att han en gång fått spisa vid
»kungens eget bord» (nämligen Adolf Fredriks, hvilket väl bör
märkas), fått nordstjärnan och slutligen blifvit benådad med adlig
sköld. Det låg något älskligt, barnsligt och fromt i denna verlds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
