Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vrå bland bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
»Åh, du behöfver icke blygas för de anlag du fått af naturen.
Gudi allena äran, ty inte rår du för det; rnen minns du hvad du
helt impromptu sade, då jag korn att säga, att det var svårt att finna
rim på »åla», då du genast inföll: ’jo, hugsvala, mala, trafva, skafva
och svala’. »Om detta icke är poetiska anlag», sade modern, »så
begriper jag ej saken; men någon öfning behöfs, förstås.»
Mot aftonen ankom patronessan Ädelgren, utan sina döttrar, med
blott en vän, mamsell Elise Knockel, som var en känd artist, hon,
liksom demoiselle Crayong, och med en hårprydnad, om möjligt ännu
mera utmärkt än den franska damens. - Det något rödaktiga håret
var nämligen utkammadt vid tinningen till ett par ofantligt stora
öglor eller handtag. Drägten var i det närmaste en nunnas, trång och
långsläpig, hvilket gjorde hennes långa figur ännu kuriösare att åskåda.
»Jag medtog inte flickorna», sade patronessan, »utan i stället
Elise Knockel, hon som målat alla de kungliga lustslotten och mycket
annat. Hon skall afteckna Hälldala från olika punkter.» När de
bägge artisterna presenterades för hvarandra, fann man, att deras
rykte gått fore dem.
Mamsell Knockel förtrodde sin patronessa, att demoiselle Crayongs
landskap med röda tak och skogspartier sågo ut som rödbetor i en
spenatpudding, och demoiselle Crayong berättade tant Wolffenbiittel,
att Knockelska skickligheten låg i att göra bruna träd, »som sågo ut
som ris, hvarmed man agar små barn».
De bägge artistiska damerna försäkrade dock hvarandra om sin
beundran.
Och alla dessa voro qvar i nära fjorton dagar, under hvilka
majorskan måste hålla dem sällskap, hitta på nöjen och omväxling,
hvilket slutligen blef så svårt, att man måste bjuda pastor Totilander
till sällskap åt fröken Djupdal, som var litterärt bildad och hade
utgifvit romaner, moraliska från början till slut och alldeles
förträffliga, fastän de voro tråkiga; men detta är eu stor förtjenst infor den
tänkande allmänheten.
Majoreii gick der och såg högst förnöjd ut, ty hans gumma
pustade och arbetade och visste ej, huru hon skulle börja och sluta.
Hela förmiddagen, det vill säga från klockan ett till fem, sutto
demoiselle Crayong och Elise Knockel vid hvar sitt staffli i färd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
