Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vrå bland bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
järnvägen ett godt ting, ty jag har sålt skog för omkring tjugutusen
riksdaler utan att hugga annat än mogen skog.»
«Det är betydligt», sade Totilander. »Jag har från mitt lilla
hemman Rödsten fått för öfver tvåtusen på rot, rubb och stubb.»
Majorskan sade ingenting, men tyckte, att majoren såg förarglig
ut, då han beklagade, att de främmande rest.
»Hör på, Ulla lilla, du bad ju Johannina vara välkommen hit?»
»De måtte väl ej komma precist nu», inföll majorskan, »ty
sannerligen jag vet hvad jag har att ta till.»
»Ahnej, pullan min; när tant farit, fann jag en breflapp på
golfvet, deii hade tant Wolffenbiittel tappat. Der är den, kanske du af
den får reda på, när Johannina kommer med sina små söta barn.»
»Söta? De lära vara riktiga vilddjur, som modern rent af skämt
bort och håller med. Om jag för skam skull kunnat säga nej, så
hade jag gjort det.»
»Hå, men det är en välsignelse att ha lättade kommunikationer,
och järnvägen har inbringat dig gäster och mig penningar att föda
dem med. Här är brefvet, jag såg blott på namnet, men du, som
skall ha allt i ordning, kan gerna läsa det, ha, det innehåller
bestämdt ingenting i politiken eller dylika farliga ting.»
Majorskan tog brefvet, under det att herrarne talade om
skogs-hushållningen, som numera borde vara ett. i svenska språket obrukligt
uttryck.
Ju längre majorskan läste, desto purpurrödare glänste hennes
kinder.
»Jo, det blir skönt! Hör du? Ja, pastorn kan gerna få höra
det, ty det är ingen hemlighet.»
’Jag ämnar i vinter - vinter står der - resa ner till Paulssons
på Halldala, jag tar barnen med mig; det kan alltid roa Ulla, som
ej på länge fått smeka små söta barn, ty såväl Sara sorn Betty och
lilla Pierre äro så snälla, så snälla, blott man behandlar dem riktigt
och kärleksfullt Vi resa på tredje klassen och bli der nere på
Hall-dala för att något afbryta de stackars människornas enslighet. Min
nådiga tant inser, att detta för mig, stackars betryckta hustru, är en
stor lättnad och att resan dit är en verkligen ekonomisk vinst. På
tredje klassen är det icke dyrt. Lilla Pierre svepa vi in i salig pappas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
