Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höga relationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
»Naturligtvis - och det gick utföre?»
»Jaha, der blef balans, och baron Urban, den hedersmannnen,
fick punga ut for sin vänskap.»
»Der ha vi således en den allra vanligaste historia», sade
rektorn.
»Ja, den är så utsliten, att den icke en gång dugeri en roman.»
»Men jag vill ändå träffa honom. Jag skall gå till honom.»
»Jaha, jag skall ha äran visa vägen», yttrade den hederlige
kamrern. Han steg upp och hviskade med ofverkyparen, som
afsände en gosse. »Hm», sade kamrern, då han återvände. »Eklin
är gift och bor här i staden; men smått är det allt. Han
ren-skrifver åt lagman Eländer, och det är väl han, som underhåller
hela hushållet.»
»Gift? har han barn?»
»Ja, en pojke; men den är hos någon slägting, som upptagit
honom, så att de ej äro flera än de gamla.»
»Ja», sade rektorn, »jag vill gå. Var god visa mig dit.»
»Hm, vi skola vänta en smula. Jag skickade en pojke dit bort
för att höra efter, om Eklin var hemma.» Den gode kamrern ville
ej omtala, att det var för att saga till, det främmande skulle komma.
Ändtligen kom gossen och sade, att herrarne voro välkomna.
»Vi tåga således åstad»; sade rektorn med en suck, alldeles som
om han skulle gått till en graf.
De bägge männen vandrade öfver stadens alla reguliera gator.
Det blef allt tydligare, att Eklin bodde i dess för »bättre folk»
okända regioner. Han bodde slutligen i en röd gård, der en
kruk-makareskylt hängde på hörnet. »Han bor der borta», sade kamrern
lyftande på hatten, »inne på gården en trappa upp. Mjuka tjenare!»
»Mjuka tjenare! Tackar för angenämt sällskap!»
När rektorn, pustande af rörelse, inträdde på gården, anvisade
man honom »snedt öfver och uppför trappan, dörren midt emot.»
Han beträdde den för en korpulent man något vådligt svigtande
trappan och steg in i ett yttre rum. Der stod en gammal gråmålad,
med blåaktigt tyg Öfverklädd soffa, tydligen en auktionsmöbel; men
midt öfver den hängde i en ståtlig ram porträttet af en man,
beströdd med ordensstjärnor, en förnäm man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
