Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En spinnrock och en tron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
nåde i brist på tillsyn. Vi voro fasligt nyfikna, ty så mycket visste
vi, att »hans majestät konungen af Frankrike och Navarra (grefvens
hofmästare, gamle Sandstedt, yttrade sig så) i anseende till en gemen
karl, som hette »Bonaparten» (allt Sandstedt) icke vågade vistas i
sitt konungarike Frankrike».
Slutligen kom den stora dagen. En »enspännare» med
trekantig hatt, öfverklädd med vaxduk,, kom med ett bref till gamle
grefven, och som en löpeld spriddes underrättelsen, att hans majestät
Ludvig den adertonde af Frankrike och Navarra oförtöfvadt skulle
komma. Vi barn förseddes med blommor, som skulle strös för
kungen, de små nickorna voro uppförda på Steglingboberget, och
snickaren Rundqvist hade åtagit sig saluterandet, som skulle börja,
då hofmästaren Sandstedt från vestra tornet viftade med en servett.
Sedan uppkörseln blifvit blomsterströdd, ställdes vi barn i två rader
med blomstergirlander emellan oss; bakom denna både nätta och
vackra lefvande bäck stodo allt gårdsfolket och grannarne
högtidsklädda.
Rundqvist, som stod högst och sålunda hade en öfverblick,
viftade nu, att kungen var i annalkande - genast derpå hörde vi, huru
tunga vagnar rullade öfver bron nedom stallaroe, och inom några
minuter kom en kunglig hofvagn, förspänd med sex hästar, i stark
fart in på gården och stannade, med ryck af lif kusken, midt för
trappan. Det var karl att köra, en riktig lif kusk!
Den lille kanariefågeln - fursten (duc de Brienne), som bodde
i tornet och var så rädd för drag, stod nu i en guldsmidd, något
urblekt, men styf uniform, barhufvad på trappan bredvid gamle
grefven, som var iklädd Gustaf IILs hofdrägt i rödt och svart och
silkesstrumpor och skor med stora bandrosor, emedan han var
hofmar-skalk i »salig kungens» hof. Jag såg ej själfva mottagningen, ty
alla viftade med hattarne, så att den, som var liten, icke fick se
något, förrän det höga herrskapet kommit uppför trappan, men då
försvunno alla i huset, under det att snickaren Rundqvist hedrade
sig med skott, som smällde liksom duktiga pisksmällar, hvilket
mycket oroade bondhästarne, som dragit det franska majestätet.
På qvällen var hela parken Illuminerad med kulörta lampor,
regementsmusiken blåste en hymn ur Ludvig den Helige, och maje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
