Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett namn och en firma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttre egenskaper, hade en omisskännelig likhet med det heliga Kaaba
i Mecka, sådant man får se det i träsnitt – en kub, som låg på
ett berg, på »bergsklippan», omgifven af en temligen stor trädgård,
som ut mot »den stora, vida verlden» begränsades af ett rödmåladt,
temligen förfallet plank.
Näst derinvid låg en något mindre täppa, som hyrdes af en
madam, hvilken i en liten byggning höll spisning för snusfabrikör Helins
och herr Samuel Owens arbetare.
I det ena öfverrummet i Kaaba (våningen innehöll en liten
förstuga och två små rum,, som tittade åt olika håll) bodde den tiden
författaren af dessa rader. Han har sedan sökt efter huset och
trädgården – allt är borta. Der resa sig nu mera stolta byggnader,
men grönsiskor och hämplingar hafva intet träd att sitta i – sången
har måst tystna för nyttan; de små fåglarne, som Vår Herre gaf
hus och hem, ersättas nu af hyresgäster, från vinden ända ned i
källarvåningen.
Det var om sommaren »för många» – nå ja, det var en sommar,
och ett tält stod uppspändt i den närbelägna täppan, der två
ynglingar, som behöfde spara, inackorderat sig till middagarne för ett
pris, som jag ej vill omtala, emedan en dylik måltid för så godt
pris, under nuvarande konjunkturer, icke skulle mätta en sparf. Men
den tiden var den god, väl lagad och förträfflig, åtminstone för folk
med aptit.
Vår krögerska gjorde riktiga underverk i matlagning åt sina
»herrar i tältet», de enda »herrars», som profvade hennes konst. Så
mycket tiden tillät, förkortade hon deras måltid med berättelser, både
långa och många, stående midt framför dem, med de fylliga, röda
armarne korslagda öfver bröstet och själf pionröd, med purrigt,
brun-rödt hår, som vanligen pryddes af ett svagt »anflog» af mjöl. Det
var alltid grannarnes historia, som dervidlag utlades och förklarades
på bästa sätt: om lyckliga tjenstflickor, som blifvit förlofvade med
någon »herre i verkena», eller någon lycklig herre, som blifvit gift
med en rik fabrikörs dotter, o. s. v.
»Om herrarna bara titta en smula utom tältdörren, skall jag visa
dem, hvar en lustig karl bor.»
Vi tittade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
