Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett namn och en firma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Middelfartska rikedomen och blef en mäktig man i en småstad i stället att
i hufvudstaden försvinna i hopen. Han hade valt att hellre vara
den förste der än den »andre i Rom».
Det var han, som utgjort vindragare Löfgreus och hans hustrus
orakel i allt hvad som rörde den nya tiden och dess tänkesätt. Nu
kunde han yttra dem, nu kunde han sätta sina åsigter i handling;
ty en rik man kan hvad han vill, och huset Hörner & William
hade stort anseende, så långt som man behöfde bräder, plankor och
bränvin.
Våningen var eklärerad med största prakt, och mycket folk var
församladt i den långa följden af vackra, praktfullt ornerade rum.
Längst inne träffade vi värdinnan, som väl ej nu mera var ung,
men ändå behaglig och med ett par ögon, så vackra, att man genast
fick förtroende för henne. Herr Hörner var deremot en temmeligen stor
och tjock person, något dåsigt förnäm i de ljusa ögonen och prydd med
ett par riktigt engelska polisonger, hvilka liksom två bastanta gulröda
handtag prydde det breda ansigtet. Han hälsade på en gång
högtidligt och vårdslöst och fortsatte samtalet med en ung man, som
genast presenterades som »kammarjunkaren friherre Meijerheim – en
van af vårt hus» – och derefter föreställdes en liten mager herre
med stor och tunn näsa och månskensfläck i framhufvudet som
»grosshandlaren William, min kompanjon». Herr kompanjonen hade ett par
små, grågnistrande, sluga ögon, som liksom förstulet tittade fram under
den långt framskjutna pannan. Han syntes inte riktigt passa här,
utan gick med händerna korslagda på ryggen och sade just ingenting
annat än »mjuka tjenare» och »jaså, är det möjligt?»
Slutligen voro alla hufvudpersonerna föreställda; men min vän
förberedde mig ändå på ett par öfverraskningar.
Der borta, nära pianot, stod en yngling, som i hela sitt
uppträdande hade någonting distingueradt. Han hade något energiskt och
raskt, något klart och kraftfullt i hela ansigtsuttrycket och dessutom
en den ståtligaste figur, som kan framställas i svart frack, hvit
halsduk, kulört sidenväst och svarta pantalonger.
»Här har du en gammal bekant», sade min vän. »Nå, se ej
så främmande ut. Det är förste bokhållaren på kontoret.»
»Säg namnet!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
