- Project Runeberg -  Ur Onkel Adams portfölj. Efterlemnade skrifter i urval /
350

(1889) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla grefvinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

350 UE ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.

Walde» först välsignat henne, den gamle presten, vigde henne också
efter sin ritual; de voro förut vigda efter den lutherska på
Herre-säter.

»Det är», sade gamla grefvinnan, »med religionen som med
språket; man kan aldrig riktigt mer än ett språk, säger Göthe, och
det är det vår moder talade, ’vårt modersmål’ - man kan ej få
mer än en fast och glädjande tro, och det är den, som vår moder
lärde oss, då vi voro små - den är vår Gud, for hvilken först våra
små händer knäpptes samman till bön.

»Och dessutom», tillade den ädla gumman, »vi gå helst den
väg vi vande oss att gå i vår barndom, den känna vi så väl -
äfven om en bättre blir oss bekant sedan, den blir oss ändå aldrig
så kär - och målet nå vi nog ändå, blott vi veta, hvar det finnes.»

Det är längesedan denna gamla grefvinna gick bort - men på
Herresäter bor nu Stefani och är på väg att bli en gammal
grefvinna, hon också, lika älskad och vördad som sin ädla fostermor.
Hon har väl sitt eget lilla bönkabiuett, der hon förrättar sin andakt;
men hon söker ej påtvinga någon sin tro - hon har aktning för
allas barnatro och bevisar med hvarje ord och handling, att kärleken
är det yppersta budet. Själfva Löfling, som lefver qvar, ett
gammalt inventarium på godset, har ändrat sina åsigter om »de der
katolikerna», som fordom voro honom, den renlärige k ammar tjenaren, till
förargelse.

Jag slutar min lilla berättelse, verkligen förlägen huru en sådan,
utan att jag deri nämnt något tillnamn, kan försvara sin plats.

Hvad hette då den gamla grefvinnan? detta blir frågan, och
hvad heter väl den nya grefvinnan på Herresäter? Jag får, jag kan
ej säga eder någotdera; men sen er omkring i verlden, och I
skolen finna många, många goda, ädla »gamla grefvinnor» att gissa på.
En af dem är det kanske.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free