Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olika skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA SKOLOB., 369
»Påföljande dag körde jag åter tröskverket. Det gick i ring -
i ring - i en evigt enahanda ring – men jag körde illa - jag
tänkte på de många böckerna.
När jag kom hem om qvällen och hade lagt mig, grät jag tyst;
men hur tyst det var, hade min mor hört mig, och snart satt hon
bredvid mig och strök håret ur pannan och sade: ’var inte ledsen,
Anders; du skall få gå till prosten på försök, och har du verklig
fallenhet att läsa, så har Gud sina utvägar. Sörj bara inte längre!’
Sedan fick jag gå till prosten, och huru det var, så skulle jag
in i skolan.
Min mor gaf mig några riksdaler. Hvar hon fått dem ifrån,
visste jag ej då. Jag for glad in till skolan; jag läste för brinnande
lifvet, och då och då fick jag pengar från mor och många hälsningar.
Genom prosten fick jag kondition för ett par små gossar, som kunde
mindre än jag, och slutligen efter två år blef jag gymnasist.
Då for jag hem igen de tio milen och kom till min mor. Hon
hade åldrats och var liksom förlägen, när hon tog emot mig.
’Båd prosten dig ej att vara i prostgården?’ frågade hon, ’nu är
du bättre vand, än jag kan ha. Gå till prostens!’
’Nej, mor, jag blir qvar’, sade jag; ’jag vill ligga i min gamla
säng*. Hon prutade emot, men jag var envis som alltid.
’Men du är bättre vand, Anders’, sade hon; ’du hade mycket,
mycket bättre i prostgården.5
Jag var mycket trött och låg så godt i min gamla bädd, att
jag snart somnade. När jag vaknade vid första dagsstrålen mellan
balsaminerna, hörde jag min mor, der hon låg, mumla något. - ’Är
ni vaken, mor?’
’Ja, käre Anders’, sade hon och vände sitt ansigte mot mig.
Ögonen voro röda - stackars mor! hon hade gråtit; nu var det
hennes tur.
’Mor har gråtit - hvarför grät ni, mor?’
’Ah jo, jag bad Gud för dig, Anders, att du skulle få det
bättre i dina dagar, och så tackade jag Gud för det du sofvit så
godt i din mors koja/
’Ja, tack själf mor’, sade jag muntert. ’Med Guds hjälp skall
jag löna er, ty då jag får något, så skall ni komma till mig.’
Ur Onkel Adams portfölj. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
