Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet Corneto i Kyrkostaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLOTTET CORNETO I KYRKOSTATEN. 385
Jag ämnade - läsaren torde ursäkta, att vi så här på tu man
hand tala uppriktigt med hvarandra - jag ämnade helt enkelt ljuga
ihop en historia under hopp att herrar recensenter,, om jag får några,
skulle kalla det för en dikt. Att dikta är något ändå för mer än
att ljuga, ty eljest hade vi väl aldrig fått en »diktaren Andersen»;
man tar ej titel af ett fel; den ende, som gjorde det, var Timur
Len ek, men hans fel låg i ena benet och hvarken i hjärtat eller
hufvudet. Hufvudet var snillrikt, och hjärta hade han icke.
Det måste ändå ej vara rätt att låta allmänheten gifva ut sina
penningar för pura osanningar, men det hade fått gå för denna gång
- ändamålet helgar medlen.
Ingen människa söker lyckan hemma (vi ha en sann fabel om
den egenheten) lika litet som vi svenskar söka kunskap hemma -
och så hade jag ej heller gjort. Jag skref till flera »väl underrättade
personer» och rådfrågade mig till och med i väl underrättade cirklar,
som åter är en hel klunga af personer, sammanvuxna alldeles som
den så kallade råttkungen. Som vi veta, fick jag ingenting veta och
började derför så här.
»Månen kastade sitt silfverskimmer på slottet Cornetos torn» -
men om nu slottet inga torn har? Således »silfverskimmer på den
lugna insjön, som omger slottet Corneto.»
Det är ganska möjligt, att der ingen insjö finnes; i Kyrkostaten"
är icke så godt om vatten som i Asunda socken, der man består sig
365 sjöar; således: »skimmer på slottet Cornetos tak», ty utan tak
kan det väl ej ändå vara. Läsaren behagar benäget förmärka, att jag
går mycket samvetsgrant tillväga, när jag diktar.
Jag hade således beslutat mig för taket och skulle just fortsätta
med min naturmålning, då dörren gick upp och min vän magistern
kom in, klädd i sin gamla grå bonjour och något snedgångna stöflar.
Namnet vill jag ej nämna, sedan jag beskrifvit den tarfliga habiten,
ty min vän magistern klär sig i svart frack, när han uppvaktar
biskopen, och skulle aldrig förlåta mig, om jag presenterade honom
för den vördade allmänheten i hvardagsdrägt. Allmänheten är värdigare
än någon biskop.
»Hvad gör bror?» frågade magistern och stack fram sin tunna
näsa öfver papperet.
Ur Onkel Adams portfölj. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
