Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En herre, som vet allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HEBRÉ, SOM VET ALLT. 421
och står således på skiljovägen - »ja, ack ja, lifegne äro vi alla
liksom ryssarne!»
»Ryssarne, min bästa fröken, hafva en stor verldshistorisk
mission. De äro bildningens pionierer, som rödja väg i vildmarkerna.
De tränga fram till Stilla hafvet å ena sidan, och den tvåhöfdade
örnen griper redan med sin ena klo i den kinesiska draken,
sträckande sin andra mot Centralasien, under det näbben gapar öfver
Europa. För att i en bild teckna de stora nationerna, så se vi, att
Ryssland och Nordamerika ha samma uppgift på hvar sin kontinent.
De bryta upp den förut obrutna andliga jordmånen; de gå fram med
järnstör, hacka och spade. Tyskarne plöja på vanligt bondmanér
sina ärfda tegar, som förut legat skilda genom djupa diken. Det är
Bismarcks storhet, att han täckdikat hela Tyskland, så att det nu
liknar ett enda stort fält. Frankrike åter motsvarar alldeles kungl,
landtbruksakademiens experimentalfält. Man kör beständigt djupare
och göder jorden med blod, ett konstigt gödningsämne liksom
superfosfatet. Nog af, mina damer, hvartåt vi blicka, finna vi nedslående
likheter. Det är den nya tidens sätt att fatta en fråga som en
helgjuten bild.»
Under detta tal hade en hel hop af sällskapet samlat sig.
Kungl, sektern bestod omkring sig en blick, »ett kungarike
värd ».
»Min Gud, huru klart!» sade Mimi.
»Ja, det är just kungl, sekterns konst», smålog huldt fru
Ruttenborg.
»Tänk, att det är bra skönt att höra nya idéer, blixtrande af
snille!» instämde lilla fru Samuelsson, som aldrig hört ett ord, men
som nu så oförmärkt såg på klockan, om det ej vore tid att få
supéen.
»Det är kristendomens uppgift», fortfor kungl, sektern, »att i
den odlade jorden utså det godas frö. Vi äro alla ingenting annat
än förarbetare på detta fält, vattnad t af blod och tårar, af svett och
möda.»
»Så skönt», suckade Mimi, »så högt, så ädelt!»
Nu kom matbud, ett ljufligt och gladt budskap för litet hvar,
ty den lekamliga födan är dock något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
