Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skånska bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
brukades der söderut, byggd af lera och långhalm och ärrig som en
runsten. Den lilla kojan gaf skydd åt Nils Hansson »ma qvinga
och börn» och tjenade äfven i en sidoskrubb till uthus.
Det hände derför en gång, då några af gubbens många bekanta
studenter (ty alla hade någon gång funnit behofvet af att blifva
»väckta») passerade förbi, att de märkte, att huset skakades i sina
grundvalar. Dörren var låst, men det fanns en kraft derinne, som
sökte spränga hyddans ena hvitmenade vägg. Den bugtade starkt
utåt, och slutligen stack ett tryne fram genom väggen. Det var Nils
Hanssons egen gris, som lik en ny jätte Finn försökte att störta
templet för hemmets gudar.
Nils Hansson hade flyttat in från landet för att arbeta hvad
som helst; men beslöt sig snart att väcka »barrar», som ville vara
»flidia». Der befunno sig vid tiden för vår lilla berättelse två dylika
»harrar», som hade de största skäl i verlden att vara »flidia»; ty de
voro bägge fattiga - mycket fattiga. Den ena bodde på »Mårtens
gada», den andre i en gränd vid »Sönnergada»; men de voro mycket
goda vänner och delade ljuft och ledt, spisade sin mat ur samma
hämtare och hulpo hvarandra med böcker. Bägge hade den mest
lifliga vilja att vara »flidia»; men vilja och förmåga äro ej just alldeles
detsamma, hvilket de noggrant erforo, då de naturligtvis till examen
skulle repetera Ciceros de Oratore. Visst hade den gode Cicero,
»fäderneslandets fader», kunnat göra något bättre och trefligare än att
s amman skrif va den boken, och de lärde munkarne, som präntade den*
på pergament och såmedelst »räddade den» undan förstörelsen, kunde
väl hittat på någon annan penitens än en af den art, att den som
en transportsedel gått man ifrån man ända till vår tid.
Men det har skett, och professorn i latinet ansåg hela
bildningsverket förfeladt, om ej den studerande ungdomen fått njuta af
»vältalaren». På de gamla korstolarne i Lunds domkyrka föreställes en
stork, matande sina ungar med en hästsko - detta var en bild,
föreställande studentgossarne, som af herr eloquentise professorn andligen
matades med Ciceros de Oratore.
Dagarne voro räknade, ja, timmarne, de ville ej räcka till utan
under af vaksamhet och flit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
