Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några grunddrag till skandinavismens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA GRUNDDRAG TILL SKANDINAVISMENS HISTORIA. 457
jämka sig med Sverige än Norge, som i århundraden varit ett
lydland och som helt nyligen återuppstått sorn ett eget folk.
Norrmännens tillbakadragenhet mot Sverige har väckt både
ledsnad och missnöje; men den är ganska naturlig och måste alltid
inträffa, då en svagare skall hålla sig uppe i jämnbredd med en
starkare. Detta kan ej ske genom annat än en misstrogen försigtighet
från den svagares och eftergifter från den starkares sida.
Ingen i Finland tänkte på en egen finsk nationalitet, ett
särskiljande från Sverige; men fennomanien vaknade till lif, då det
förenades med Ryssland, och detta hade skett äfven under namn af
union. Denna försigtighet, detta misstroende till den starkare är ett
uttryck för nationernas själfbevarelsedrift, för bibehållandet af deras
individuela tillvaro. Lika litet som den enskilda människan kan
föreställa sig en salighet, der hon förlorade sin individuela tillvaro
och inginge som en atom i det stora hela; lika litet kan en nation
tänka sig lycklig eller fri, om den skall ingå eller sammansmälta
med en annan - d. v. s. försvinna som person. Af detta skäl
blifva unioner mellan fria folk oändligt svagare, än teorien beräknar;
ty den mesta kraften förloras i blotta friktionen emellan dem själfva.
Det var blott fordom, under mörkrets tider och med viljelösa
folk, man kunde under en despots järnspira sammantvinga olika
nationer i samma ok och med samma kraft verka för ett intresse. Vi
kunna således, om en förening mellan de tre nordens folk på
frihetens och individualitetens grundsatser inginges, långt ifrån vänta oss,
att de olika intressena sedan skulle utjämnas. Tvärtom skulle det
blifva en täflan om hegemonien, som skulle sluta med - bristning
och främmande inblandning.
Men låtom oss antaga, att nordens folk hafva en allvarlig vilja
att förena sig till en makt . . . att de alla tre känna behofvet af att
sammansluta sig. Om så är, låtom oss förbereda och grundlägga
vilkoren för en dylik union, utan att behöfva rådfråga hvarandra,
men med fast vilja att af tre skapa ett.
Låtom oss således ärligt fråga hvarandra?
l:o.) Vilja vi alla tre göra allt for att skaffa enhet och
likstäm-mighet i våra statsförfattningar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
