2 (427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenske Poeter - 1. Johan Hindrik Kellgren - 2. Carl Israel Hallman - 3. Olof von Dalin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man således i Stockholms-Posten äfven åtskilliga blott halft
rigtiga eller rent af orättvisa. Till dessa sistnämnda höra
t. ex. de öfver Leopold, Bellman, Thorild m. fl. Från
de första återkom Kellgren snart, ty hans misstag voro
alltid åsigtens, icke afsigtens; med Thorild förekom döden
beklagligen en försoning, och dennes reklamationer emot
hvad han kallade Kellgrens tyranni i vitterheten, föranledde
dem emellan en strid, hvari segren och äran icke alltid
voro på Kellgrens sida. Oaktadt dessa förvillelser, är det
likväl obestridligt, att sällan något dagblad verkat så
mycket godt, så bidragit att rena begreppen, hyfsa smaken,
rikta språket och befordra själsodlingen som
Stockholms-Posten under Kellgrens hand.

Det var likväl icke endast genom omdömen och
föreskrifter han verkade på sin samtids bildning, det var äfven
— och kanhända i ännu högre grad — genom egna exempel
han gjorde det. Hans skrifter voro i detta fall den bästa
eftersynen, den säkraste ledningen. De förnämsta deribland
äro: Mina Löjen, Ljusets Fiender, Nya Skapelsen,
Jordens Skapelse m. fl. Hans versifikation af Gustaf III:s
trenne operor: Gustaf Wasa, Gustaf Adolph och Ebba
Brahe samt Æneas i Carthago är förträfflig, och vårt
språk har ej frambragt något i lyriskt hänseende skönare
och mera fulländadt, än dem, särdeles den förstnämnda.
Mindre lycklig var han i Christina och i öfversättningen
af Voltaires Olympie, emedan dramatiken ej var lika
öfverensstämmande med hans skaldelynne.

Kellgren var född den 1 December 1751 på Floby
Prostgård i Westergötlaud, der hans fader var kyrkoherde.
Af Gustaf III utnämndes han år 177S till dess
handsekreterare, blef år 1776 en af den nystiftade Svenska
Akademiens förste ledamöter och afled i Stockholm den 20
April 1795 endast 43 år gammal.

Carl Israel Hallman,

en humoristisk författare, i sitt slag hos oss oupphunnen
och såsom sådan alltid intagande ett ansedt rum på den
Svenska parnassen, ehuru det slag, hvaråt han egnat sig,
sjelft icke der intar något högt rum. Detta var parodien
och skildringen af det lägre lifvet. I denna stil har han
skrifvit: Finkel eller det underjordiska Bränneriet,
Sterbhuskamreraren Mulpus, Caspar och Dorothea, Pelis och
Thelé, Skeppar Rolf (de 3 sistnämnde parodier på Acis
och Galathea, Thelis och Pelé samt Birger Jarl) m. fl
Den sanna smaken och den finare känslan torde alltid, om
icke rent af förkasta, åtminstone icke med välbehag omfatta
bemödandet, att nedsätta det stora och det sköna, hvilket
Thorild icke origtigt kallat en packets konst; men man
måste göra Hallman den rättvisa, att hans skrifter icke voro
föranledda af en dylik afsigt att de endast röjde den
harmlösa lustighet, som i allt förmår upptäcka den roliga eller
löjliga sidan, och sålunda, såsom teckningar af de ringare
folkklassernas lefnadssätt, deras dårskaper och förvillelser,
kunna anses såsom en egen och sjelfständig art, såsom taflor,
hvaråt det parodierade originalet endast lånat ramen. Högst
märkbart skiljer sig från Hallmans alla öfriga skrifter den
täcka Vaudevillen Tillfället gör tjufven, hvari man finner
en oskyldig och idyllisk framställning af det Svenska
landtmannalifvet, röjande en finhet, men tillika sanning i
teckningen och en liflighet i koloriten, utan något spår af den
gröfre tunghändhet, som visar sig i hans andra arbeten, och
hvilket äfven gifvit något stöd åt uppgiften, att han ej
skulle vara dess författare. Emedlertid får det ej nekas, att
äfven denna grofkornighet, för hvilken hans skrifter i
allmänhet beskyllas, stundom ha någonting ganska träffande
humoristiskt, t. ex. parodien på orakelsvaret i Thetis och
Pelé:

        »Den ödet utsett har att blifva Thetis’s man,
        med tiden får en son, som större blir än han,’)
hvilka af Hallman äro sålunda återgifna:
        »Den ödet utsett har att blifva Petis’s man,
        med tiden får två horn, som längre blir än han»,
en spådom, som afskräcker alla de öfrige friarne, utom
den lille Sektern Pelé.

Hallmans lefnads-omständigheter innehålla ingenting
märkvärdigt. Han var född i Stockholm den 31 December
1732 och afled der den 23 April 1800, var anställd i
Bergs-Kollegium och hade titel af Assessor.

Olof von Dalin.

Om denne man gäller ungefär enahanda omdöme som
det vi yttrat öfver Kellgren. Han var, för sin tid, en
talang af första ordningen, men intet snille i detta ords högsta
mening. Dock verkade han på sin tid mer, än månget
sådant, och, likt Kellgren, genom en tidskrift, med den
skillnad, alt han började dermed och genom den blef en
autoritet, hvaremot Kellgren slutade dermed och gaf sitt
namns autoritet åt tidskriften. Ännu såsom en helt ung
man utgaf han: Den Svenske Argus, hvari han
afhandlade dagens ämnen och bestraffade dagens flärd, dårskaper
och förvillelser. Aldrig har i Sverige någon tidskrift väckt
ett sådant uppseende och vunnit ett sådant bifall af alla

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/portr427/0004.html

		427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer / 2 (1847) With: Gustaf Henrik Mellin Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|