Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnkunniga Svenska Fruntimmer - 35. Ebba Brahe - 36. Aurora Königsmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven tilltog i klokhet och välde öfver sina passioner,
samtyckte slutligen härtill, så att De la Gardie år 1617
förlofvades med Fröken Brahe. Deras bröllop firades
följande året. Om än kärleken icke hade någon del i brudens
beslut, att räcka den föreslagne maken sin hand, så
tyckes hon likväl icke egentligen ha gifvit vika endast för
tvånget, ty deras äktenskap, som varade i 34 år, var
efter allt utseende lyckligt, och sjelfva förtalet har icke ens
vågat sätta någon fläck på Ebbas rykte. Hvad som i
dramen Christina yttras om Gustaf Adolfs förhållande till
henne och att sonen Magnus skulle varit en frukt deraf,
är efter allt utseende helt och hållet en digt. Hon blef
enka år 1652 och öfverlefde sin make i 22 år samt afled
år 1674 i den höga åldern af 78 år. Sorg och saknad
tyckes således icke ha tärt på hennes lifstråd.
36.
Svenska historien har endast få exempel på det slags
namnkunnighet, som detta fruntimmer vunnit, och äfven
hon tillhör endast genom sin härkomst vår historia. Maria
Aurora var dotter af Guvernören i Brehmen och
Fältmarskalk-löjtnanten Grefve Kurt Kristoffer Köoigsmark samt
hans fru Maria Christina WrangeL Hennes födelseår är
icke med visshet uppgifvet ; man känner endast att hon var
född i Brehmen, troligen omkring år 1670, emedan hon
var ganska ung då hennes fader 1673 stupade vid Bonn.
Efter hans död flyttade enkan tillbaka till Sverige, der den
äldre dottern blef gift med Grefve Lewenhaupt. Då deras
broder, Carl Johan, som varit Generalmajor i Sachsisk
tjenst, aflidit, och hans papper och skrifter blifvit
skingrade, hade systrarna inga bevis på äganderätten till de
penningar, han deponerat hos flere köpmän i en stor Tysk
handelsstiM, emedan köpmännens qvittenser förkommit, och
de nu ej ville vidkännas annat, än några diamanier, som
likväl på intet siill svarade emot del kontanta belopp de af
honom undfått, och hvarom han talt i bref till sina
systrar. Dessa beslöto nu, såsom sista resursen, att vända
sig till Kurfursten af Sachsenj och begåfvo sig derföre dit.
Detta skedde om hösten år 1795. De blefvo här med
mycken välvilja emottagna, och Auroras skönhet, förstånd
och älskvärda umgängessätt gjorde det lifligaste intryck på
Kurfursten Augusts lättrörda hjerta. Hans förslag rönte
icke heller något oöfvervinnerligt motstånd, och den 19
Oktober 1696 nedkom Aurora med en son, som, efter slottet
Moritzburg, der han blifvit född, fick namnet Moritz. Det
var den sedermera så namnkunnige Marskalken af Sachsen,
| segraren vid Fontenay och Racoux, och näst Fredrik den
Store , sin tids utmärktaste General.
På det Aurora måtte ega cn sjelfständig plats i
samhället , och kunna bära titeln Fru, förskaffade August
henne den med betydliga inkomster förenade posten af
Kano-nissa eller Prostinna i stiftet Quedlinburg, öfver hviiket
Sachsen då för tiden egde sky’ddsrätten. Hans kärlek höll
sig emedlertid vanligen icke länge vid samma föremål, och
som Aurora dertill, genom följderna af sin nedkomst, lärer
ha förlorat en del af sina behag, återknöts det ömmare
förhållandet dem emellan icke mer efter denna lid. Sonen
adopterades likväl såsom Riksgrefve af Sachsen och tillvann
sig, genom sina utmärkt,» egenskaper, allt mer och mer
sin faders kärlek. August bibehöll dessutom alltid mycken
vänskap och aktning för Aurora, och besökte henne ofta ,
ditlockad, dels af hennes intressanta umgängesgåfvor, dels
af hennes klokhet och förstånd, hviiket äfven omfattade
politiska angelägenheter, så att hon till och med vågade
å-taga sig ett uppdrag af denna art. Då Carl XII år 1702
stod med sin armé i Kurland, afsändes Grefvinnan
Königs-mark dit under förevändning , att negociera om familjens
gods derstädes, men i sjelfva verket för att söka utverka
en separat fred mellan Sverige och Polen. Grefve Piper
var alldeles icke obenägen att härom ingå i
underhandlingar, och förskaffade henne ett så godt qvarter., som
möjligen kunde erhållas vid en armées läger, i Wiirgen, der
högqvarteret då var förlagdt. Carl nekade likväl bestämdt
att lemna henne företräde. Hon försökte väl sjelf att
bereda sig sådant, passade på tillfallet då Konungen ridit ut,
och mötte honom vid hans hemkomst på en smal väg. Här
steg hon ur vagnen och gjorde en djup bugning, sont om
hon velat tilltala hjclten; men denne låtsade ej förstå
hennes aisigt, lyfte pa hatten och red henne förbi. Hon
följde väl sedan arméen ännu någon tid i hopp om bättre
lycka , men hennes beräkningar slogo felt, och hon nödgades
slutligen hemresa med oförrättade ärender.
Efter denna tid syntes hon ej mer ha blandat sig i
politiken. Att Carls obenägenhet för henne endast
härledde sig från förakt för hennes personliga förhållande, synes
af det svar han ett par år derefter gaf Grefve Piper.
Svenska arméen var dä i Sachsen ; ilera Svenska fruar besökte
sine män i deras vinterqvarter. General Mejerfeldt skulle
här gifta sig, och Grefvinnan Königsmark hade yttrat sin
önskan att komma med på bröllopet. Grefve Piper, så- •
som värd, bekymrades något öfver detta anbud, emedan
han ej visste hvad plats han skulle anvisa henne , utan att .
förnärma hvarken hennes eller någon af de öfriga gästernas
rang. Han yppade sin förlägenhet för Carl, som svarade:
»Hvarken Er Grefvinna eller någon annan af de ärliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
