Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svea Rikes Lutherske Erke-Biskopar - 55. Jakob Axel Lindblom - 56. Carl von Rosenstein - 57. Johan Olof Wallin - 58. Carl Fredrik af Wingård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans kall ålade honom till riksdagens slut, hvarefter han
återvände till Upsala, men insjuknade der snart ånyo och
afled den 15 Febr. 1819. Hans söner adlades redan år
1802 under namnet Lindersköld.
56.
Carl Von Rosenstein.
Den 13 Maj 1766 föddes i Upsala Professoren och
Kongl. Lifmedici Samuel Aurivlllii son, Carl, hvilken
sedermera, jemte sin broder, adopterades under morfadren
Rosén von Rosensteins nummer på Riddarhuset. Efter att
ha förrättat åtskilliga Akademiska funktioner, samt gjort en
resa till Marocko såsom predikant vid en beskickning dit,
utnämndes han år 1793 till Regements-Pastor vid
Lif-Regementet och tre år senare till det indrägtiga Kumla
pastorat i Nerike. Ar 1809 blef han Biskop i Linköping och
Ståndets vice Talman vid riksdagen, med hvilket förtroende
han altid hedrades vid alla derpåföljande riksdagar, ända till
dess han såsom Erkebiskop, hvartill han kallades efter
föregångarens död, blef, enligt Konstitutionen, sitt stånds
sjelfskrifne Talman. Äfven han pryddes likasom Lindblom,
hvars plats inom Svenska Akademien han ärfde, med
Serafimer-Ordens-tecknet, efter att ha förrättat Drottningens
kröning är 1829. Han afled den 2 December 1836.
Ekonomiska förhållanden ådrogo honom, under hans senaste
år, många bekymmer, och han gaf inom Svenska kyrkan
det första och, som man vill hoppas, äfven det
sista exemplet af en Erkebiskop, som måste afstå sin egendom och
sina inkomster till sine borgenärers förnöjande.
Godtrogenhet och bristande ordning i hushållningen, mera än ett
slösande lefnadssätt, torde härtill ha varit anledningen.
57.
Johan Olof Wallin
föddes i Stora Tuna i Dalarna den 15 Oktober 1779.
Hans fader, dåvarande Underofficeraren vid Dalregementet,
sedermera Löjtnanten J. A. Wallin, förmådde blott med
svårighet bestrida de kostnade, sonens underhåll vid
Westerås Gymnasium och sedermera vid Akademien
erfordrade. Ynglingens anlag röjde sig också visserligen som goda,
men icke utomordentliga, och han hade redan uppnått 26
år innan han ens bestämt sig till något visst lefnadsyrke,
än mindre utmärkt sig genom särdeles snillegåfvor. Då
framträdde han på en gång såsom fulländad skald och
erhöll den 20 Decemb. 1805 .Svenska Akademiens stora pris för
silt poem Uppfostraren, tillika med tvänne andra för
öfversättningar från Latinske skalder. Hvarken för eller
efter honom har en sådan utmärkelse tillfallit någon Svensk
poet. Vid de följande årens täflingar var han nästan en
sjelfskrifven pristagare, och år 1808 tilldömdes honom det
största pris Akademien någonsin bortgifvit eller 200
duka-ter för en sång öfver Gustaf III:s samma år aftäckta staty.
Akademien invalde honom följande året till en bland sine
ledamöter, och dermed upphörde egenteligen hans
verksamhet såsom verldslig skald, i hvilken egenskap han visserligen
har både medtäflare och mästare, men endast för
att användas i en annan väg, der han har inga sådana,
der han står ej blott oöfverträffad , men oupphunnen: den
andeliga sången. Först sedan Wallin blifvit så fördelaktigt
känd, som han blef det år 1805, förmåddes han af några
vänners råd att välja det presterliga kallet och anställdes
vid Krigs-Akademien på Carlberg som Theologie-Adjunkt,
hvarpå tre år senare följde Lektors-befattningen och
Kyrkoherde-beställningen i Solna samt Theologie-doktorshatten.
Ar 1811 utsågs han till ledamot i den Komité,som skulle
utarbeta en ny psalmbok. Detta värf uppdrogs slutligen
åt honom allena, och det är omöjligt att bättre verkställa
ett uppdrag, ty det arbete, han frambragte, har odeladt
erkännts för ett mästerstycke, troligen den yppersta
sångbok någon Kristen församling äger. Såsom andelig talare
var Wallin icke mindre utmärkt, och redan från hans
första uppträdande som sådan år 1806, var han säker att
finna kyrkan fylld af åhörare hvarje gång han visade sig
på predikstolen, ett förhållande, som fortfor ända intill
hans död. Framför allt är han beundransvärd för sina tal
vid vissa tillfälligheter, vid aflidna personers grafvar, vid
invigning af kyrkor och begrafningsplatser och andra dylika
förrättningar, som hans kall medförde. Man har derföre
med skäl gifvit honom tillnamnet: Davidsharpan i
Norden. År 1812 blef hau Kyrkoherde i Adolf Fredriks
församling i Stockholm och 1816 Domprost i Westerås.
Innan han ännu hunnit tillträda sistnämnda embete, kallade
honom Storkyrko-församliugen i Stockholm till sin Pastor,
en befattning, som han i sjelfva verket innehade intill sin död,
ty ehuru han år 1837 genom Svenska Presterskapets enhälliga
val, hvilket Regeringen bekräftade, upphöjdes på
Erkebiskopsstolen , tillträdde han likväl aldrig inkomsterna och
bostället, utan förblef Kyrkoherde i Storkyrkan, bestridde der
alla med platsen förenade åligganden och predikade såsom
vanligt. Först det följande året skulle företrädarens enkas
nådår upphöra, men dessförinnan hade döden redan kallat
Wallin från skådeplatsen. Under en resa till Upsala
angreps han af en opasslighet, som oförmodadt bortryckte
honom den 30 Juni 1839 i dess 60:de års ålder. Hans
begrafning på Solna kyrkogård i Stockholm var en verkligt
nationel sorgefest, ty liktåget bestod af hela Stockholms
befolkning. — Tillika med Erkebiskops-fullmakten, hade
Wallin erhållit Serafimer-riddare-diplomet.
58.
Carl Fredrik af Wingård
föddes i Stockholm den 26 September 1781, men flyttade
snart till Götheborg, der dess fader var Biskop. Blef
efter genomgångna lärdomsprof år 1805 Eloqu. Lektor vid
dervarande Gymnasium och erhöll år 1810 Professors-titel.
Prestvigdes först år 1817. Utnämndes år 1818 till Biskop i
Götheborgs stift och till Presteståndets vice Talman vid 1828
och 1834 årens riksdagar. Invaldes ar 1837 i Svenska
Akademien. Efter Erkebiskop Wallins död erhöll han,
som redan vid dess val innehaft andra rummet på
förslaget, Ståndets kallelse till Erkebiskop och utnämndes dertill
af Konungen den 28 September 1839.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
