Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 90. David Schulz von Schulzenheim - 91. Johan Lorenz Odhelius - 92. Peter Jonas Bergius - 93. Abraham Bäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omfattade. Under en utländsk resa, som han företog till
Danmark, Holland och Frankrike, ägnade ban i synnerhet
sina forskningar åt koppympningen och bedref, efter
återkomsten till Sverige, med mycket nit dess införande
härstädes samt ympade, under Rosén von Rosensteins
inseende, kopporna på Prinsarne Carl och Fredrik samt
Prinsessan Sofia Albertina. Den lyckliga utgången af denna
operation satte både honom och sjelfva saken i högt anseende.
Han utnämndes till Adelsman och Arkiater, hvilken sistnämnda
titel han likväl undanbad sig. Genom hans
försorg och outtröttliga bemödanden inrättades ett
koppympnings- och barnförlossningshus i Stockholm, hvilka båda
stiftelsers föreståndare han blef. Vid 46 års ålder eller år
1778, nedlade han sina offentliga befattningar, hvilka han,
genom en besynnerlig händelsernas gång, återtog mer än
30 år senare, år 1809, då han utnämndes till Praeses i
Collegium Medicum, och då dettas titel förvandlades till
Sundhets-Kollegium, erhöll han för sin person lika rang med
Presidenter i Kongl. Kollegier. Under sin tjenstledighet och
äfven sedan denna upphört, ägnade han sig åt allmänna
politiska värf, särdeles åt stats-ekonomien och var vid
riksdagarna en verksam ledamot i Stats- Banko- Hemliga och
andra Utskott. Ledomot af nästan alla Svenska och flera
utländska lärda samfund hedrades han äfven med statens
synnerliga utmärkelser och nämndes till Kommendör med
Stora Korset af Wasa-Orden. Han afled i Stockholm den
24 April 1823 efter en 91-årig lefnad, bvars oförsvagade
kropps- och själskrafter samt outtröttliga verksamhet endast
döden kunde afbryta.
91.
Johan Lorenz Odhelius
föddes den 2 Mars 1737 i Strengnäs, der fadren var
Handlande, studerade medicinen i Upsala, blef Fältläkare vid
Svenska arméen i Pomern, der han vid ett tillfälle blef
fången af Preussarne men straxt derefter af de sine återtagen,
promoverades såsom frånvarande till Doktor år 1760,
anställdes, efter hemkomsten, till läkare vid
Serafimer-lazarettet i Stockholm, hvilken befattning han innehade mer än
ett halft sekel, utnämndes 1772 till Assessor i Collegium
Medicum och 1813 till Medicinalråd. År 1810 var han
Jubel-doktor vid promotionen i Upsala. Den 23 Augusti
1816 afled han i Stockholm i en ålder af 79 år. Han var
en verksam, driftig, forskande och i sina föresatser och
åsigter bestämd, man, hvilken bestämdhet likväl stundom
ådrog honom fiender, äfvensom hans oförskräckta nit mot
fördomar och villfarelser. Detta sistnämnda var likväl ofta
ganska nyttigt, bland annat till utrotande af de många
vidskepelser och bedrägerier, som började bli gängse på
1770-1780-talen. Äfven i vitterheten försökte han sig och har
utgifvit en öfversättning af Popes Försök om menniskan
och Våldet pä Belindas lock. Den sistnämnda blef
anledningen till en tvist med en annan Läkare och derigenom
till följande bekanta epigram af Leopold:
«I hvad man vet att man förstår,
Att man på bifall billigt pockar,
Man öfversättarn medge får;
Men våldet pä Belindas lockar
Görs intet som på H . . . s hår.»
92.
Peter Jonas Bergius
var född på säteriet Eriksdal i Småland den 6 Julii 1730
och död i Stockholm d. 10 Julii 1790. Sin fader, som var
Häradshöfding, förlorade han vid sex veckors ålder. Hans
håg för Naturalhistorien förmådde hans slägtingar och
förmyndare att låta honom studera medicinen, hvarvid han
äfven var lvcklig nog, att få åtnjuta Linnés handledning och
att få aflägga sitt första lärdomsprof under hans præsidium.
Ar 1754 promoverades han till Medicinæ-doktor och
utnämndes år 1761 till Professor i Medicine- och
Naturalhistorien i Stockholm, der han öfver dessa ämnen höll
offentliga föreläsningar. Derjemte öfvade han med outtröttlig
verksamhet och skarpsynt forskning äfven den praktiska
medicinen, inom hvilken han intager ett ganska utmärkt
rum bland Svenske läkare. Framför allt är han likväl
känd såsom Naturhistoriker, hvilket synes af den kallelse
han erhöll, att vara ledamot af en stor mängd utländska
lärda sälskap äfvensom af Svenska Vetenskaps-Akademien,
hvars Præses lian flera gånger var. Genom den ömmaste
vänskap förenad med sin broder, Bankokommissarien Bengt
Bergius, som med honom delade samma smak för
botaniken och ogift såsom han, lefde både bröderne oafbrutit
tillsamman i 28 år och hafva förevigat sitt namn genom
stiftelsen af den s. k. Bergianska Trädgården, en
malmgård i Carlbergs-alléen, som de, jemte ett kapital och flera
samlingar samt bibliothek, skänkte åt Vetenskaps-Akademien.
93.
Abraham Bäck,
född i Söderhamn år 1713, ärnade studera theologien, men
fick, genom öfvervaron af en anatomisk dissektion, lust för
medicinen, hvaråt han derföre beslöt ägna sig och promo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
