Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 161. Anders Carl Ruthström - 162. Peter Murbeck - 163. Lars Hydrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiittgar, hvari man trodde sig finna irriga läror.
Komministern i Riddarholmskyrkan, Stenbeck, var en af hans
häftigaste motståndare och påslog, att han aflallit från deu
sanna Evangeliska läran. En långvarig rättegång uppstod
härom och målet hänsköts af Svea Hof-Rätt till
Domkapitlets profiling. Här yttrade sig mycken olikhet i meningar
ledamöterne emellan, i det alla af Mösspartiet fördömde
Ruthströms saltser, men alla af Hattpartiet gillade dem.
Hemligheten var, att den anklagade sjelf tillhörde detta
sistnämnda parti. En gång infordrade Konsistorium
konceptet till hans predikan och fann deruti många irrläror.
Hu-’u stor blef likväl icke de vördige fädernes öfverraskning,
<Iii Ruthström bevisade, att predikan var ordagrannt
öfver-satt frun Luther! 1 Danmark gillades äfven hans skrifter,
som icke kunde få utgifvas i Sverige, och Diaconus Evers
’ Hamburg gaf Ruthström, under hans vistande derstädes,
de bästa bevis om både lära och lefverne. Allt detta hjelpte
likväl icke emot partihatet, söm utverkade mot honom en
dom, hvarigenom han år 1765 beröfvades sitt embete och
dömdes till landsflykt. Äfven dermed var ej förföljelsen
hlidkad. Man sökte svärta lians handlingar, likasom hans
I’ieningar, och utspridde om honom de förklenligaste
rykten, bland andra det, alt han förgifvit en Källarmästare, som
var hans vän och testamentei at honom sin förmögenhet,
’not hvilka ovärdiga beskyllningar Ruthström likväl
segrande försvarade sig. Då Hattpartiet blef rådande vid
Norrköpings riksdag, år 17G9, tilläts honom återkomma, men
det var honom icke beskärdt att iå fullkomligt rättfärdiga
sig, tyr han afled i fängelset år 1772. Kunskaper och
’‘almening kunna ej bestridas honom, ehuru honom med
skäl förebrås ett oförståndigt nit och föga hyfsning i
Skrifsätt.
162.
Peter Muhueck,
den föregåendes motståndare och icke desto mindre förföljd
s°’n han, föddes år 170S i Carlskrona, der fadren var
kined. Efter många svårigheter lyckades det honom att
8enomgå sina studier och taga preslexamen, då han blef
Adjunkt, först vid Tyska, och sedan vid Svenska
församlin-8en i Malmö. Nitisk i sitt kall och outtröttlig ej blott för
de äldres undervisning och förbättring, utan äfven för det
5llgre slägtets, inrättade han en skola i staden; men hans
stundom något häftiga ifran, utau afseende pa person, ådrog
1’otioni fiender, och han måste nedlägga sin befattning år
^45, bvarunder en from fru, vid namn Cedercrantz, blef
lla,)s tillflygt och gästfritt emottog i sitt hus både honom
0(’1| hans hustru. Han kallades likväl kort derefter till Stock-
I holm och blef der Komminister i Ladugårdslands
församling, hvarest Ruthström var Kyrkoherde. Det hände härunder
icke sällan, att då den seuare predikade högmessan,
uppträdde den andre i aftonsången, dit vanligtvis en otalig
folkmassa strömmade att höra honom, och vederläde sin
pastor, hvilken han förklarade för Antichrist. En gång
uppstod en andäktig gumma, Ruthströms beundrarinna, i sjelf—
va kyrkan och ropade till honom: «Du är sjelf Antichrist»!
En befordran till Kyrkoherdebeställningen i Fridlefstads
pastorat i Blekinge befriade honom år 1761 från dessa
obehagliga tvister, men förskaffade honom likväl icke frid, den
hau ej heller sökte, förrän den store fridstiftaren döden, år
1766, gjorde slut på hans oroliga lefnad. Man bör likväl
icke frånkänna honom berömmet af ett oförfäradt mod, eu
ärlig vilja och en oskrymtad värma för mensklighetens och
upplysningens sak. Bland profven derpå äro tvänne fonder,
som han anslog: den ena för en flickskola i Stockholm,
som ännu bär hans namn, den andra till understöd för
prester, förföljde för religionens sak, men hvilken senare,
genom cn besynnerlig händelsernas skiftning, säges ha blifvit
använd till teaterns förmån.
163.
Lars Hydrén
var född den 2 Februari 1694 i Södermanland och Flens
socken, der fadren var bonde. Läslust och kuappa
tillgångar kämpade mot hvarandra om hans framtida bestämmelse,
men den förra segrade och den unge Lars fick qvarblifva
vid boken. lians framgång var långsam, men säker. Han
blef student först vid 34 års ålder och Poeseos Professor
16 år senare samt först år 1747 prest. Då redan hunnen
till 53 års ålder, syntes hans presterliga bana ej kunna bli
lång; men mot allas förmodan blef hon likväl längre, än
hans fleste embetsbröders, ty hon varade ännu i 42 ar.
Han blef efterhand Kyrkoherde i Waksala och Domprost
i Upsala, hvilken senare utnämning föranledde en
rättegång. emot Konsistorium, som förmentes hafva begatt
någon olaglighet vid förslagets uppsättande. Hydrén fick
likväl behålla embetet, hvarvid hau qvarblef intill sin död,
som inträffade den 5 Maj 17S9, i dess 96:te ar. lian var
cn lärd och allmänt aktad man, och ett bevis derpå erhöll
han af Gustaf III, som \ id dess utnämning till Ledamot af
Nordstjerne-Ordeu, hvars senior han l.an kallas, emedan
han då var 90 år gammal, tilläde honom Tromans
värdighet. Hans anseende bland sine ståndsbröder bevisades
genom hans uppförande pa förslag till Biskop i Streiignäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
