Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
»Hvem kan söka mig så dags på kvällen,» sade
Reinhard Hilgers förvånad. »I det här hundvädret
borde väl hvar och en bli vid sitt.»
Han reste sig med möda och linkade ut genom
dörren.
Det blef tyst i den lilla kammaren. Alla
lyssnade, hvem så sent kunde söka inträde på Invaliden.
Man hörde, hur Hilgers sköt från de tunga regiarne
på porten och öppnade den lilla sidodörren.
Plötsligt ljöd ett häftigt smällande. Stormen måste ha
ryckt dörren ur Hilgers hand och slungat upp den
mot muren.
»Det var en vindstöt,» ropade August Knille.
»Jag skall hjälpa Hilgers att åter stänga porten.»
Men nu hördes redan, hur sidodörren åter slogs
igen och regiarne skötos för. Så nalkades tunga,
knarrande steg från två män.
Fru Katarina lyssnade spändt. »Jag tycker
alldeles,» sade hon, »att jag hör Gottfrid tala.»
»Prat! Hur skulle herr pastorn komma hit nu i
natten? Han sitter nog lugnt och varmt i herr barons
salong i Berlin.»
Nu öppnades dörren, och den smärta, mörka
gestalten af en ung man trädde in.
Fru Katarina ropade högt till och ville resa sig.
I nästa ögonblick låg Gottfrid på knä framför henne,
omfamnade henne med sina armar och ropade under
tårar: »Min mor, min kära, älskade morl»
Fru Katarina lade sin darrande hand på sonens
hufvud.
»Gottfrid, min Gottfrid, är det verkligen du?
Hvarifrån kommer du så sent på natten? Har någon
olycka skett?»
»Nej, mamma; ingen olycka har skett,» svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
